Det är en spännande utgivning vars innehåll utgörs av spökhistorier från några av Östergötlands slott och andra "hemsökta" platser. Museet har en pedagogisk avsikt med utgivningen av de mörka sägnerna från Östergötland. Så långt det är möjligt tänker sig författarna att samköra sägnerna/spökhistorierna mot de historiska källorna för att avgöra vad som är "sant" i någon mening.
Författarna har även uppmärksammat andra platser än slott och herrgårdar där dramatiska och tragiska händelser inträffat under seklernas gång. Björn Ivarsson Lilieblad berättar till exempel om "Mamsell Ulla på Medevi Brunn."
Författaren inleder starkt:"Den berättelse du nu ska få ta del av måste vara en av de märkligaste det östgötska kulturarvet har att bjuda på." Utan att avslöja för mycket så kan jag säga att det ligger en hel del i det påståendet. Medevi är också en särdeles lämplig plats för särskilt märkliga kulturarvshändelser.
Brunnen ligger vid nuvarande riksväg 50 mellan Motala och Askersund; på rätt sida om östgötagränsen. Hit har människor vallfärdat, i vart fall enligt sägnerna, sedan inlandsisen släppte sitt grepp om trakten för ungefär 10 000 år sedan. Och vallfärdandet pågår ännu. Det som drar i Medevi Brunn är det hälsobringande vattnet. I "Handbok för brunnsgäster" som utgavs år 1842 hänvisas till dåtida professorer och läkare som uttalar sig om vattnets kvalitet och förmågor. Under en period ansågs till exempel brunnsvattnet kunna vara effektivt mot barnlöshet och vissa ögonsjukdomar. En sägen berättas om en "lam bonde" som rastat vid ursprungsbrunne "Rödbrunnen" under en transport med säd mellan Askersund och Motala. Bonden hade ätit och sedan druckit omåttligt med vatten från Rödbrunnen varpå han somnat vid brunnskanten och sovit under nästan ett dygn. När han till sist vaknade så var lamheten borta ur kroppen!
Historien om mamsell Ulla vid tilldrar sig långt senare. Hon kom till Medevi strax efter mordet på Gustav III 1792 för att arbeta som föreståndarinna - oldtfru. Hon hade en uppgörelse med den dåvarande ägaren Mathias Odenkrantz att om hon avled på Medevi så skulle hon omedelbart begravas i de kläder hon stod och gick i. Hon stannade där till sommaren 1813. Då segnade hon död ner ute på Stora gången. Varför? Vem var hon? Hon visade sig vara en han!