De styr regionen
För ett år sedan flyttade hon och familjen, maken och de två flickorna, 5 år och 1,5 år gamla ut på landet en bit utanför Västra Husby. Innan dess bodde de i en modern lägenhet vid Nya Torg i Norrköping. Hon for väldigt illa av att se den knarkhandel som pågick öppet på torget. De som ägnade sig åt den olagliga verksamheten var unga, mycket unga.
– Ibland kunde jag inte låta bli att och fråga nån jag såg "Du tar väl hand om dig?". Men i längden kände jag att vi inte kunde bo så. Barn behöver en trygg uppväxt som här. Ett personligt äldre hus som vi hyr. En stor park runt om och tittar vi ut kan vi se kor och hästar beta, säger Elvira Wibeck.
Redan på vägen ut dit inser jag att allt blir rätt vackert under en solig svensk sommarhimmel. Jag passerar friska gröna träd, blommor i dikeskanten, sädesfält som går över i torrt gult. Idyllen finns där, när jag slår mig ner vid husknuten med Elvira, två kaffekoppar och ett kakfat.
Flickorna har rest i väg med pappa. Annars hade det varit svårt för småbarnsmamman att koncentrera sig och fullfölja sina resonemang om det som gör att hon blivit politiker. Och då handlar just mycket om barnen. Men först om de "töntiga" föräldrarna.
– Jag har växt upp under borden i många sammanträdesrum eftersom både mamma och pappa var politiskt aktiva. Men ändå känner jag inte att jag och mina tre syskon har blivit födda in i KD. Diskussioner var vanliga hemma. Mamma var mittenpolitiker, mot kärnkraften och feminist, och pappa kommer från en arbetarfamilj. Vi syskon har valt olika vägar. Två är vänster och två är kristdemokrater. De politiska skillnaderna skapar tvärtom förståelse för andra och att det finns goda tankar också hos vänstern:
– Vår relation har alltid varit värdefull. Jag har fått inse att det jag tycker inte är bäst för alla men för några. Och för dem vill jag slåss. Det är viktigt att våga tro på sin idé om framtiden. Hur vill jag att samhället ska bli i längden.
Men hur kom det sig då att hon ändå valde KD?
– Barns uppväxtvillkor har alltid engagerat mig mest men mitt miljöintresse vakande också tidigt. Jag övergav min tanke att bli barnpsykolog och läste på miljövetarprogrammet i Linköping. Jag var helt övertygad om att jag skulle rösta på Miljöpartiet när jag inför valet 2010 hörde att en vän tänkte rösta på Kristdemokraterna. Efter det insåg jag att mina två passioner – både barnens och miljöns utsatthet – förenades i KD. Så jag gick med.
Hon var redan känd i KD-kretsar så snabbt sögs hon in i det politiska arbetet i Norrköping. Hon gick en utbildning för unga tjejer i politiken som blev en ögonöppnare. Sedan dess har karriären bara gått uppåt. Sedan 2013 jobbar hon inom partiet. Först som politisk sekreterare och sedan tre år är hon partiombudsman i länet. Karriären i Norrköping byttes vid senaste valet mot en plats i regionfullmäktige. Där har hon varit andra vice ordförande:
– Jag har aldrig behövt leda ett möte. Däremot lärt mig mycket genom att man som ordförande faktiskt inte kan slappna av. Man måste följa debatten hela tiden. Mitt intresse ligger åt det förebyggande arbetet inom vården och det hänger ihop med mitt engagemang för barnen. Alltför många barn växer upp under svåra förhållanden. Och socialen och vården ger dem inte alltid hjälpen de behöver.
Elvira Wibeck pratar mest om barnen och den apparat som finns runt dem när de behöver hjälp. Men iakttagelserna är giltiga också när det gäller vuxna. Om detta vill hon kämpa:
– Samhället ska ta ett gemensamt ansvar för barn och ungdomar. De ska inte behöva hålla reda på om det är skolhälsovården, ungdomshälsan, socialen eller vuxensjukvården som ska hjälpa dem. Det är inte de unga som ska anpassa sig. Det är verksamheten som måste anpassa sig till de som behöver hjälp. Människor ska inte hela tiden behöva känna att de hamnar fel, vilket många gör idag när samhällets hjälp är uppdelat i stuprör utan kommunikation emellan. Den som söker hjälp ska inte märka övergångarna, säger hon.
Hon menar att sjukvårdsorganisationen som utformades redan 1862 är förlegad och måste göras om. I våra grannländer har detta redan skett. Stuprören måste bort. Ingen ska känna att de hamnat fel oavsett om det är att de sitter på akuten när de borde varit på vårdcentralen. Vägarna mellan ska var vårdens bekymmer inte individens, menar hon.