Ängsligheten börjar bli pinsam för Sverige

Som väl inte undgått någon så har konstnären Lars Vilks nyligen omkommit i en våldsam bilkrasch där även två tjänstgörande livvakters liv gick till spillo.

Kultur 17 oktober 2021 08:55

Hans teckning "Profeten M som rondellhund" lever dock vidare som en debattalstrande och fördomsavslöjande installation. Jag blir uppriktigt förvånad över hur pass inskränkt och omoget och politiskt enögt som många inom konstvärlden agerar. Vänsterförfattaren Göran Greider - ett slags huspoet inom public service - hävdade till exempel i ett framträdande i SVT Aktuellt och i Expressen att om Vilks teckning publicerats officiellt i Sverige så hade nog många med muslimsk bakgrund upplevt det som om de blivit avhånade och att det var bra för integrationen att till exempel Moderna museet inte har infogat rondellhunden i sina samlingar. Greider kritiserar också Vilks för att: "Det var konstens gränser och ramar han ville spränga och de politiska konsekvenserna brydde han sig inte om". (Expressen 11/10) Så var det. Lars Vilks var konstnär och ingen politisk hejduk som ängsligt fördelade sina ord och handlingar och samtalspartners för att på så sätt framstå som politiskt korrekt i sin ängsliga samtid.

Karin Olsson är kulturredaktör på Expressen och ett ljus i mörkret i många angelägna frågor. I en kolumn i Sydsvenskan (9/10) kommenterade hon Moderna museets upprepade nej till att ta hand om Vilks rondellhund för att liksom "befria" den från rundgången i den invandringspolitiska konstdebatten. Hon konstaterade att den: "Moderna konsten har drivits fram genom konventionsbrott. (--)
Teckningen ”Profeten M som rondellhund” kvalificerade sig milt uttryckt till traditionen av murbräcka: blasfemin är uppenbar. För detta fick han ett pris på sitt huvud av al-Qaida; regimer som Iran och Egypten fördömde konsten. I Sverige härjade en debatt där fromma muslimer exotifierades som ”svag grupp”, oförmögen att hantera det fria samhällets risker för sårade känslor."

Men Vilks processkonst håller inte tillräcklig kvalitet, enligt Moderna museets överintendent Gitte Ørskou, som nu lagt artighetsfraserna efter Vilks chockartade död åt sidan. Rondellhunden: ”grundar sig på hatisk och kränkande ikonografi." 

Karin Olsson invänder: "Processverket har pågått i snart 15 år. Det är moget för slutpunkten; att befrias från sin laddning genom att göras salongsfähigt och musealt." Det är bara att hålla med. Ängsligheten börjar bli riktigt pinsam. Ställ ut Rondellhunden på Moderna där han hör hemma. Och ställ integrationsdebatten åt sidan. Konst är konst.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!

 
 
 
 
 
 

Ämnen du kan följa
Läs mer!

Inspirerad av följetong: "Satt som klistrad vid radion"

Första luckan öppnas i adventskalendern med konst

Välkommen till Ugglans värld: "Allt är möjligt"

"Ibland tröttnar man på sin konst"

Hyllad svenskamerikanska får motta årets EWK-pris

Visa fler