Utvecking blev istället avveckling

Det är vardag mitt på dan och ganska dött i centrala Arkösund, men vid affären rör sig lite folk. Hur länge till vintertid är ovisst. Patrik Brunell som drivit Arkö Livs i snart 20 år, fortsätter över sommaren, men sedan vet han inte hur det blir.
– Affären är det sista vinteröppna som finns här. Försvinner den vill jag inte ens tänka på hur det blir vintertid, säger han.
Det är just det som folk vi möter på vägen ner mot kajen vill prata med oss om – hur dött samhället blivit vintertid. De spruckna visionerna om restauranger och butiker på kajen, som Folkbladet berättade om igår, skrattar man mest åt.
Tvingades flytta
En förklaring till att man väljer just detta samtalsämne är att vi vandrar tillsammans med Iréne och Magnus Anderzén, som i 28 år drev macken, mackkiosken och båtverkstaden nere vid kajen, men tvingades flytta när nya hamnarrendatorn Promarina kom in i bilden.
Vinter som sommar, alla dagar om året utom juldagen hade kiosken öppet. Här kunde Arkösundsborna inte bara köpa godis och tidningar utan också färg och tändstift och allt annat som behövs för båt- och skärgårdsliv. Och dessutom ta sig en fika.
– Jag undrar hur många koppar kaffe vi druckit där, funderar Gunnar Arvidsson, som stannar till med bilen för en pratstund när han får syn på Magnus och Iréne Anderzén.
– Kajen var en levande plats där man drack kaffe och träffade folk från öarna, gamla satt och väntade på båt och man kunde köpa alla tillbehör man behövde, säger Johan Thyberg utifrån Skedholmen.
Stängt nu också
Nu är kiosken stängd för andra vintern i rad. Promarina vill bara ha öppet sommartid för lönsamhetens skull. Iréne Anderzén ifrågasätter varför kommunen inte krävde att de höll öppet också vintertid.
– Det här samhället är alldeles för känsligt för att man ska plocka bort kärnverksamheter, tycker hon.
Nere vid kajen är det vackert i det gnistrande vintervädret. Sikten är fri mot farleden och öarna runt om. En flock viggar tar en sväng över vattnet.
Vi kikar in i den igenbommade kiosken. Promarina har fräschat upp den inuti och beskriver den nu på sin hemsida som ett modernt hamnkontor. Där inne skymtar en glassbox, en kaffemaskin och rad jackor på galgar. På dörren sitter en skylt från slutet av sommaren. Den förkunnar att det är rea på Henri Lloyd-jackor, ett bevis för att det är en annan kundkrets än öbefolkningen man vänder sig till nu.
Tröjor – ingen olja
Christian Tankred dyker upp på promenad med sina föräldrars hundar. Som tonåring sommarjobbade han hos Anderzéns och blir glad när han stöter på dem. Han berättar hur han i somras kom ner till macken för att köpa olja till motorsågen.
– Men det hade de inte. Det finns Henri Lloydtröjor men inte olja – på en mack! säger han.
Iréne Anderzen stryker bort en tår.
Allt är inte åt skogen. Det håller de vi möter med om. I utvecklingspaketet ingick ny automatmack, både till lands och sjöss. Båda är på plats. Det är rent och snyggt och nyasfalterat runt om och i bryggdäcket längs kajen lyser det nya träet ljust. Här har kommunen lagt miljoner på att rusta upp. I kajens förlängning ligger den första pontonbryggan i den gästhamn som Promarina börjat bygga.
Nu hoppas kommunen återigen få liv i det som förr var Magnus Anderzéns båtverkstad. Förra veckan annonserade man efter en hyresgäst som är sugen på att reparera båtmotorer.