Innan man kommer fram till Arkösund sitter en skylt utmed 209:an som väcker nyfikenhet. Om man följer grusvägen kommer man fram till flera röda hus, en vacker sjöutsikt och en tatueringsstudio. Jenny möter upp på verandan som pryds av namnskylten Ateljé, och välkomnar till en miljö som andas allt annat än ruffig tatueringsstudio. Vem är hon och hur hamnade hon här? Det ska hon berätta men först väntar en av dagens kunder. Thea Nyebölle, som gjort ett 20-tal tatueringar hos henne, har tagit plats i tatueringsstolen.
– Idag ska jag sätta dit en liten humla till min samling av konstiga saker, säger hon.
Varför en humla?
– Jag har en katt som nyligen har fått somna in, och som jag kallade för Humlan. Så det är för att hedra henne, men också för att jag är väldigt förtjust i tjocka humlor! säger hon.
Tatueringen verkar inte göra ont och de småpratar under tiden humlan för evigt ristas in på armen. När det är klart bjuder Jenny på kaffe på verandan. Hon har jobbat som tatuerare sen 2010 och berättar att det egentligen var en slump att hon började med det.
– Mannen som jag har min dotter med hade en egen tatueringsstudio i Norrköping och jag började hjälpa till där och ta bokning och så. En dag hade han ställt fram grejerna och sa att jag skulle testa på honom. Han hade redan så många tatueringar så det kunde inte bli så mycket värre! säger hon och skrattar.
Känslan inför att göra den första tatueringen beskriver hon som nervositeten inför att åka en läskig karusell.
– Det var förtjusning samtidigt som jag var kallsvettig!
Efter det började hon som lärling hos sin exman och det slutade med att hon några år senare tog över hans studio i Norrköping. Det är tydligt att hon tar sitt uppdrag på största allvar. Hon ser det som ett hantverk som också kräver närkontakt med människor.
– Jag ser det jag gör som ett privilegium. Jag får penetrera din hud och du sitter där helt frivilligt. En läkare till exempel måste göra ingrepp för att någon är sjuk. Men här sitter människor och delar med sig och jag ska in där och göra illa människor. Det är något som fascinerar mig.
Även om hon ser sig själv som konstnär är hon helt beroende av att samarbeta med kunden hon har framför sig.
– Det är konst, men det finns en levande canvas för mig.
Under tatueringen kommer hon nära personen fysiskt, och ibland också psykiskt. Många öppnar upp sig under sittningen och berättar om sina liv.
Känner du att du har tystnadsplikt?
– Det finns absolut ingen sån regel, men jag tycker att det stannar mellan oss två. Det blir ju en liten bubbla här.
2017 tog Jenny sitt pick och pack och flyttade ut till Arkösund. Hon hade skilt sig, träffat en annan man och jobbade lite för mycket.
– Arkösund blev lite som en flykt. Även om det är långt att åka till stan så blev det ett sätt att komma ifrån och det ett av mitt livs bästa beslut, säger hon.
Året efter tog hon steget att helt flytta ut sin tatueringsstudio till hemmet och trots det udda läget fick hon nästan omedelbart snurr på verksamheten.
– Jag tror att blev så konstigt att folk drogs hit. Många turister undrar vad det är vi gör och kommer hit. Och så sprids det via sociala medier och från mun till mun.
Hur ovanligt är läget på din studio?
– Att man kan komma i båt är jag nog ganska ensam om i Sverige!