En allegorisk skulptur över Norrköpings industriella arv. Ett ståtligt verk vars avantgardistiska tornspiror stolt reser sig mot skyn och ödmjukt åskådliggör sig för den inre stadens befolkning. Det gamla brandtornet vid kungsgatan intill Bergsbron förtjänar verkligen sina floskler. Men trots sin iögonfallande utformning är det få som vet varför den karaktäristiska byggnaden står intill Motala ström.
Jakten på svaret börjar inne i entrén och fortsätter sedan upp för de många trappor som leder upp till husets tredje våning. Märkbart andfådd anträffas där en stängd dörr märkt: ”Institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur”. Två tryck på dörrens ringklocka, men inget svar. Istället styr fotstegen nedför trapporna, ut ur byggnaden, över bergsbron, genom kärleksparken och in till Norrköpings stadsmuseum. Väl där inne delas ett tjock kompendier ut av sakkunnig personal och sökandet kan börja.
Knut Pihlström, född 1875, var den här tidens kanske flitligaste arkitekt i Norrköping och visar sig vara skaparen av brandtornet. Pihlström var verksam från sekelskiftet t o m 1920-talet. Han arbetade i nationalromantisk stil och i jugendstil med stor materialkänsla. Han har gjort industribyggnader, villor och bostadshus i trädgårdsstadsanda i Söderstaden och utmed Södra Promenaden. Bland dem den gamla tegelstensklädda textilbyggnaden mot Bredgatan i korsningen med Garvaregatan.
Runt sin 28:e födelsedag påbörjas ritningarna av det som skulle bli industristadens brandtorn. 1904 stod byggnaden färdig. Byggnadens släta, gula fasader reflektera tidsandan i området. Stilen beskrivs som jugendstil. Stilarten utvecklades kring början på 1900-talet och utgörs av hantverksmässig kvalitet, naturformer, ljusa färger och dekorativt gjutjärn.
Men det fanns också ett syfte med Knut Pihlströms verk. Ett brandtorn hade, som namnet antyder, funktionen att förhindra brand och gjorde så genom att spruta ut vatten inne i fabriken vid eldsvåda. Det damm som bildades inne i fabrikerna blev väldigt brandfarligt när det kom i kontakt med heta maskindelar. Spinning av både ylle och bomull krävde också hög luftfuktighet. Man fuktade luften hela tiden med så kallade dysor. Dessa duschade ut vatten från tornet som med självdrag spred sig i lokalen.
Idag ryms de tre nedersta planen av företag inom digitalisering, film och lager. Vad som gömmer sig innanför byggnadens resterande våningar har tidigare hållits i dunkel, men i tisdagens tidning öppnas dörren för undertecknad och mysteriet om tornets högst belagda rum ska avslöjas.