– Vi har lyckats lokalisera den här vägen som vi hoppades på att hitta där ute, säger Magnus Djerfsten, kulturmiljöspecialist vid Trafikverket.
– Den var något större än vi hade förväntat oss, det var en riktigt rejäl sak.
Vägen, som är stensatt, är vid basen, längst ner i jorden, sexton-sjutton meter bred. Längre upp är den tre-fyra meter bred.
– Det är påbyggt i flera omgångar, och kanske också för att förstärka den, för att den inte ska sjunka i den våta marken.
Sten kan också ha rasat ner på sidorna.
Den gigantiska vägen syntes som ett mörkgrått stråk under georadarundersökningen vid Resebro mosse söder om Norrköping, i höjd med Löfstad.
Innan man började schakta gick man med metalldetektor längs vägen och hittade en hel del fynd.
– Det är svårdaterat, men dom skulle man kanske säga är järnålder.
– Dels var det en yxa, det vi kallar för en holkyxa, och så var det ett slags beslag, och lite andra föremål, hästskosömmar, till exempel. Och lite blyföremål, men de är extremt svåra att datera. Men de här två järnföremålen är ju gamla, och de låg mitt i vägsträckningen, så de hör samman med vägen.
Det bronssvärd som tidigare hittats på platsen låg också i den här sträckningen.
– Vägen har antagligen ganska många tusen års kontinuitet.
Det fanns också trästockar som var bearbetade, som blir lätta att datera.
Den gamla landsvägen mellan Norrköping och Linköping kan vara så gammal som från bronsåldern, cirka 1 000 år f Kr, och har troligen använts fram till medeltiden.
Platsen ska grävas ut mer grundligt tidigast nästa år.