"Ska tävla så länge jag hör startskottet"
- Bengt "Månen" Karlsson. - Vem? undrar 25-åringen. - En legendar, säger han som är 50 plus. Visst är det så. Många är vi som minns hans bedrifter och nu ska de unga få lära sig något. Följ med till Änghästhagen mellan Gusum och Valdemarsvik och träffa en 69-åring starkare än de flesta.
Många medaljer har det blivit genom åren. De som Bengt visar upp här kommer från hans "nya" karriär som mästerskapslöpare i friidrott.
Foto: Titti Olovsson
Styrkan har Bengt ärvt. Mamma och pappa var lantbrukare på Nygärdets gård, en halvmil söder om Gusum. - Både mamma och pappa var stora och starka, mina kusiner var jättar, säger han. En redan stark grabb som jobbar på gården och i skogen blir ju bara ännu starkare. - När jag kom i skolan var jag starkare än alla de andra. Det märktes när vi slogs, säger Bengt. Det var på den tiden alla grabbar idrottade. Vad skulle man annars göra? Skidåkning var stort. Och bandy. - Vi spelade på nattgammal is på Byngaren. När dagen var slut var isen det också. Konstigt att inte byns ungar drunknade. Och snö fanns det ju på den tiden. - Pappa skjutsade mig på spark till Dalängens idrottsplats på skidans dag. Det var den insatsen han gjorde. På den tiden hade föräldrar inte tid som nu, berättar Bengt. Till träningen fick man ta sig själv. "Håll dig på den sidan vägen där smedjan ligger", sa far, "och på andra sidan när du ska hem". Det var långt till allting. Om träningen var i Valdemarsvik, sprang man eller åkte skidor dit och tillbaka. Det hände att 17-åringen Bengt tog skidorna när han skulle till Vika och dansa. Med myggjagarna i fickan på överrocken. Hatten på huvudet. - Nej, inte blev jag svett av det, säger han på frågan om hur han luktade när han kom fram till flickorna. Det var ju bara sex-sju kilometer. ✳ ✳ ✳
Det är klart han blev stark. Förebilder fanns det ju också. Som Gusum-Lasse från Ämtöholm, duktig löpare. "En gigant" , säger Bengt. Och så fanns Rune Overman, idrottsprofil från Linköping. - Rune hade blick för talanger, han lärde mig löpning och skidåkning. Att Bengt Karlsson var en talang utöver det mesta märkte man på testcykeln i Linköping. - De trodde inte det var sant, berättar Bengt. Så låg var maxpulsen. När Bengt var som bäst tränad hade han en puls på 32 slag i minuten. Den första stora framgången kom när Bengt var 19. Det var Östen Nilsson, Bertil Engman från Gryt och Bengt. Budkavle-SM i orientering i Malingsbo i Dalarna 1958. Det blev guld för de tre Hammarkindspojkarna. På söndag är det 50 år sedan. - Vi ska träffas på lördag och fira, Östen, Bertil och jag, säger Bengt. De brukar träffas ibland, kamraterna. Östen tävlar inte längre, men både Bengt och Bertil är flitiga orienterare. - Det är nog det roligaste man haft i alla tider, säger Bengt om segern i Malingsbo. Vi vann var sin mockajacka, likadana som brassarna i fotbolls-VM fick. De kallades Didi-jackor. ✳ ✳ ✳
Bengts styrka som orienterare var hans löpförmåga: - Jag har egentligen aldrig tränat orientering. Jag tänkte att jag springer så mycket bättre än de andra att jag har tid att missa kontrollerna. Kanske är det därför som han fick sina största framgångar som skidåkare, SM-titeln ovan oräknad. Första Vasaloppet åkte han 1962. Vallade fel och blev 152:a. Bengt har koll på placeringarna. SM-medaljer blev det 1965 på tremilen (silver) och 1966 på 15 km (brons). I orientering blev han fyra på natt-SM och sjua på dag-SM som bäst. Det är inte dåligt. Ändå grämer han sig lite över att han inte tog fler stora segrar. - Jag var så ojämn. Nästan alltid täppt i näsan, säger Bengt. Han har väl aldrig riktigt fått veta vad det var som inte stämde. Kanske var han allergisk mot djuren på gården, kanske mot mjölk, som han slutat att dricka. Han fick behandling mot sina besvär och det var på sjukhuset i Linköping han träffade Margareta 1974. - Hon tog väl hand om mig och gör så fortfarande, ler han. Sedan nio år tillbaka bor de i Änghästhagen medan Margaretas son med familj bosatt sig på fädernesgården Nygärdet. Bengt driver lantbruket på Nygärdet än, även om det är slut med mjölkproduktionen och de sista djuren säljs inom kort. 43 år som mjölkbonde räcker, tycker Bengt. Änghästhagens vackra hus har Bengt och Margareta omsorgsfullt renoverat. Den gamla vedspisen med bakugn finns förstås kvar, liksom de breda golvplankorna. Men idag finns alla moderniteter i det mer än hundraåriga huset. ✳ ✳ ✳
Idag när Bengt startat en ny idrottskarriär följer Margareta ofta med på resorna. För så är det, Bengt hade lagt av med all träning. - Jag gjorde inget på 15 år. Det var när min bror Bertil blev sjuk och jag fick jobba hårt på gården. Tolv timmar om dagen. Det var slitsamt och kroppen tog stryk. Bäst trivdes Bengt med arbetet i skogen. Men för drygt två år sedan började han träna igen. Det började egentligen under en USA-resa. Han och en kamrat sprang över Golden Gate-bron i San Francisco "för det var något som folk gjorde". - När jag kom hem började jag kolla veteranresultaten på 800 meter. I januari 2007 sprang jag ett lopp i Himmelstalundshallen i Norrköping. Tiden blev 2.49. Han gjorde ett lopp till, pressade tiden till 2.44. - Då anmälde jag mig till EM i Helsingfors. Jag flög dit och lyckades hitta arenan. 18 man hade bättre personbästa än jag och jag hade bara sovit två timmar på natten. Ändå blev jag fyra. Sedan har det fortsatt med en andraplats på nordiska mästerskapen i Århus och en tredjeplats i Reykjavik i vintras. Så sent som för en dryg vecka sedan blev det två bronsmedaljer i veteran-SM i orientering på Orust. Närmast väntar tvåmilen i Hyltebruk (orientering), inomhus-VM (friidrott) och en resa till Israel i februari (orientering). - Jag kommer att fortsätta tävla så längre jag hör startskottet. Idrott är det roligaste jag kan hitta på, säger Bengt. ✳ ✳ ✳
Resorna ger inspiration. Som resan till Island i vintras. Då badade de utomhus i de varma källorna. - När vi kom hem köpte vi en badtunna, berättar hustru Margareta. Den står uppe bakom boden och vi håller den ständigt varm. Jag tar ett dopp varje morgon. Badtunnan är inte bara för privat bruk. Sedan några år tillbaka driver Margareta och Bengt "bed-and-breakfast" i den fantastiskt fint renoverade boden. Boden byggdes på 1850-talet som bostadshus. Sedan har det använts till mycket, bl a spannmålsmagasin. Nu finns här tre sovrum, kök, badrum med tvättstuga. Allt pietetsfullt restaurerat med plankgolv och timmerväggar. Hög standard, helt enkelt. - Vi har mycket stor glädje av alla gäster som kommer hit, säger Bengt och Margareta. Nya projekt är på gång. Ett gammalt torp borta i skogsbrynet renoveras just nu. En bastu, som man till och med kan jaga räv från, står redan klar. Hårt arbete har det alltid varit och tur är väl det, säger Bengt. - Hade jag inte haft arbetet hade jag nog tränat mig fördärvad.
Så jobbar vi med nyheter