När det drar ihop sig till Politikervecka i Visby är hon ofta på plats och medverkar flitigt i olika diskussionspaneler och går även på många seminarier och möten för att skaffa sig kunskaper och kontakter.
Vi träffades mitt i vimlet strax innan hon skulle medverka i ett seminarium som arrangerades av organisationen "Gröna städer".
Karin Jonsson kom precis från ett annat seminarium som arrangerats av en samarbetsorganisation för kommunernas kostchefer. Problemet som diskuterades var det tilltagande ofoget med specialkost i skolmatsalarna. I Norrköping utgör specialkost av olika slag uppemot 20 procent av all skolmat.
– De som har medicinska skäl för att få en särskild kost är naturligtvis en sak för sig. Men allt det andra, där föräldrar begär att deras barn ska ha det men inte det, det måste vi försöka få bukt med, sa Karin Jonsson till mig där vi satt och väntade på att mötet med Gröna Städer skulle komma igång.
Karin Jonsson har glimten i ögat. Hon har lätt för att kunna se på problem och irritationsmoment ur ett natt- och skrattspegelperspektiv. Den förmågan och attityden är befriande. Hon visade mig ett foto hon tagit på en bild som visats på kostchefernas seminarium. Bilden illustrerade att det här med specialkost redan är en högst märkbar företeelse i de vuxnas värld. Och ett tilltagande problem för krogar och matserveringar.
På bilden visas hur radikalt olika grupper i samhället relaterar till specialkost. När 500 psykologer åt konferensmiddag i Linköping 2017 begärde 77 procent av matgästerna specialkost. När drygt 100 företagare - de flesta utländska gäster - åt företagslunch i Linköping 2018 så ville 0 procent ha specialkost.
Karin Jonsson har kort sagt lite att bita när det gäller maten.
När seminariet med Gröna städer drog igång var Karin Jonssons uppgift att tillsammans med politikerna Erik Pelling (S) från Uppsala och Torsten Svenonius (M) från Solna diskutera hur växande städer och regioner samtidigt kan utveckla hållbarheten i sin expansion. Tre företrädare från olika företag inom samhällsbyggnadsområdet gav först sin syn på sakernas tillstånd.
Anna Löfmarck från Bjerking teknikkonsult efterlyste en mer kritisk hållning till befolkningsprognoser. Krister Karlsson från Samhällsbyggnadsbolaget varnade för sin del för att bry sig för mycket om kortsiktiga prognoser i en bransch där husen ofta ska verka i 100-200 år. Emma Jonsteg från Utopia arkitekter var inne på liknande tankar.
De tre kommunpolitikerna redogjorde sedan för hur de förhöll sig till det tidigare "hysteriska" byggtrycket och hur de förhåller sig till dagens lite svagare byggiver.
Det var kort sagt ett mycket typiskt Almedalsevenemang.