Det säger Sahra Haji, 46, när vi träffar henne och den stora somaliska familjen hemma i den lilla lägenheten i Åby utanför Norrköping.
Hon berättar om den stora oron hon hela tiden känt för familjen som bott i flyktingläger i Mogadishu och de tre senaste åren i Addis Abeba i Etiopien medan hon själv har varit i Norrköping och väntat. Och väntat. Bara en gång sedan hon flydde till Sverige har hon varit och hälsat på dem.
- Det går inte att beskriva hur det känns att som mamma vara ifrån sina barn så länge.
Inga id-handlingarDet har fram till nu varit näst intill omöjligt för somalier att få uppehållstillstånd i Sverige eftersom många saknar godtagbara identitetshandlingar.
- Vi har inga id-handlingar. Mina barn föddes när vi inte hade någon regering, säger Sahra och berättar att hon nästan gett upp hoppet om att få hit sin familj.
Men i januari kom domen i Migrationsöverdomstolen som förändrade allt. Domen innebär att om det går att styrka att du är släkt i en kärnfamilj via DNA-tester så behövs ingen id-handling. Det här blev räddningen för den splittrade somaliska familjen.
På ambassaden i Addis Abeba togs DNA-tester på barnen som konstaterade att de var barn till Sahra och Hussein. Därefter fick alla permanent uppehållstillstånd i Sverige. Och den 5 juli blev de den första somaliska flyktingfamilj som kom till Norrköping efter de nya reglerna om anhöriginvandring. Som Folkbladet berättat tidigare väntas cirka 500 somaliska barn och 100 vuxna till Norrköping efter den här domen.
Tacksamma men oroligaFamiljen är glad och lycklig över den efterlängtade återföreningen.
- Vi är så tacksamma att vi fått komma hit. Det känns tryggt och bra för våra barn, säger Hussein Mohammed, 52, som haft en mycket tuff tid som ensam förälder under tiden i Somalia och Etiopien.
Men det finns en hel del saker som oroar dem.
- Vi har två synskadade flickor på åtta och elva år som behöver extra stöd och hjälp. Den ena ser nästan ingenting och klarar sig inte på egen hand, berättar Sahra.
Kan läsa och skrivaDe synskadade tjejerna kan varken läsa eller skriva. Övriga sex barn har gått i privatskola i Somalia till och från och behärskar därför läsning, skrivning och räkning vilket är ovanligt bland övriga somaliska barn.
Innan kriget i Somalia jobbade Sahra på posten och Hussein som ingenjör inom telekombranschen. Deras dröm är att få ett jobb i det nya hemlandet.
- Jag älskar kläder och mat och skulle gärna vilja jobba i butik, säger Sahra.
Svårt med stora lägenheterDet som oroar makarna allra mest är hur det ska bli med bostad. Den lilla tvårumslägenheten i Åby, där Sahra har bott ensam i väntan på familjen, är alldeles för trång för tio personer. Till och med i flyktinglägret i Addis Abeba hade familjen tre rum. Sahra försökte på egen hand att fixa en större lägenhet när hon visste att familjen skulle komma hit.
- Men det gick inte. Hyresbostäder sa att det var svårt men vi hoppas att det ordnar sig, säger Sahra.
DiabetesUnder intervjun ringer en diabetessköterska för att se hur det är med Hussein som har diabetes.
- Mina värden har varit dåliga. Jag har inte träffat någon läkare på sex år, säger han.
Sahra Haji har under sin tid i Norrköping studerat svenska och behärskar idag språket väl. Hon har även läst matematik och engelska.
- Nu är min uppgift att hjälpa min familj, säger hon och berättar att hon har börjat lära dem alfabetet och att räkna.