– Håll i öronen med båda händerna och sen släpper du foten, instruerar Sara Henriksson, sommarjobbare på höghöjdsbanan till Elin Mattiasson, som sitter på en elefant och ska åka till nästa träd.
Elefanten glider galant och sen får Elin vänta på sin tur att göra nästa moment i banan. De är två familjer från Nyköping som har åkt tillsammans för att uppleva de östgötska skogarna genom Sörsjöns höghöjdsbana.
– Vi var här förra året och tyckte att det var riktigt kul, så vi tog med oss några vänner och tänkte köra igen. Jag tänker inte utmana mig själv, men ungarna är mer tävlingsinriktade, säger Niclas Carnesköld.
Under två och en halv timme har de tillgång till 15 höghöjdsbanor bland träden och två linbanor som går över sjön. Svårighetsgraden på banorna är markerade genom färger där gul är lättast och svart är svårast.
– Hakarna är till för er säkerhet om ni ramlar. Det är inte meningen att ni ska hålla i vajern eller linorna när ni tar er igenom banan, men om det känns läskigt och vingligt kan ni ta tag i dem. Men då måste ni också ropa högt så att alla hör: jag är en fegis, säger Sara Henriksson.
Lova Carnesköld och Ines Mattiasson är sällskapets yngsta personer, men de är våghalsiga och tar täten i första banan. Den avslutas med balansgång på vingliga stockar och de blir tvungna att hugga tag i vajern och linorna för att inte ramla. Kompisarna på marken påminner om vad de måste ropa.
– Jag är en fegis! Men var ska jag annars hålla då, ropar Lova.
Ida Mansner sommarjobbar också på höghöjdsbanan och hon har testat alla banor,
– Bana svart 20 måste man vara lite extra vältränad för att klara av, men de andra är det framförallt höjskräck som kan hindra vissa från att klara, säger hon.