Björnloka, som blir omkring en meter hög, finns i hela landet, men i lite mindre mängd längst norr ut.
I trakterna runt Åby och Graversfors har Kalle Ringholt i många år försökt bekämpa den förhatliga växten som orsakar hudinflammation vid direktkontakt på människor, nötkreatur, får och getter.
– Första gången jag såg lokan visste jag inte vad det var. Jag körde med min slyröjare hemma på tomten och dagen efter fick jag kliande blåsor på armar och ben. Det var ju brännblåsor så det sved ordentligt. Jag fick även fläckar på halsen, berättar Kalle Ringholt, som bor i Graversfors.
Han tog kontakt med vårdcentralen som först inte kunde lista ut var utslagen kommit ifrån. När han berättade att han jobbat på sin tomt fick han rådet att kolla bilder på invasiva växter på nätet. Då insåg han vad han drabbats av.
Tidigare i veckan fick Kalle, som arbetar för Hyresbostäder, uppdrag att forsla bort skräp och gamla växter från en populär yta i Åby, där barn brukar cykla eller köra med sina radiobilar. Det var Nattvandrarna på orten som gjort en insats i området.
– Den ligger mellan glasskiosken och "kebaben". Jag såg direkt vad det var för blommor, björnlokan, och det är naturligtvis inte bra att de finns där i närheten av barnen. Jag vill att alla ska förstå hur allvarligt det är. Man ska verkligen inte leka med det här för man kan få svåra skador.
Kalle lade ut ett inlägg på Facebook som fick stor spridning. En person berättar att hon kontaktat kommunen för att få hjälp att sanera området men det är oklart om någonting gjorts åt saken.
– Jag tycker verkligen man ska kontakta kommunen om man hittar de här växterna. De är otroligt svåra att bli av med. Hemma på min tomt har jag kämpat i tio eller elva år nu. Man behöver göra det manuellt och resterna måste brännas, vet Kalle Ringholt.
Hela växten är giftig och särskilt den klibbiga växtsaften.
– Man behöver gräva upp dem innan de går i blom för de har massor av frön i sig. Jag har fortfarande en planta hemma på tomten som återkommer år efter år.
Han pekar ut ett annat område där de invasiva arterna verkar stortrivas.
– Cyklar man mellan Åby och Yxbacken kan man se hur mycket som helst vid vägkanten. Och hemma i Graversfors finns det också gott om dem.
Kalle suckar:
– Man vill verkligen bli av med de här växterna. De måste bort, slutar han.