Åkes bok om "Qvillinge" går som smör i solsken
Succéförfattare! Den titeln är hembygdsforskaren Åke Stenliden, 79, i Åby värd, sedan hans bok "Qvillinge sockens historia" gått åt som smör i solsken. - Det har varit ett stort intresse och första upplagan på 300 böcker såldes slut ganska snabbt. Och nu verkar snart även upplaga nummer två ta slut, säger Åke Stenliden och låter nog lite stolt över köparintresset.
- Det känns väldigt roligt att min hembygdsbok sålt så bra, att den nu tryckts upp i en andra upplaga, säger Åke Stenliden i Åby som skrivit boken "Qvillinge sockens historia".Foto: Janne Forsby
Foto: Forsby Jan
Blir du rik på boken?- Nej, inte direkt, ler Åke Stenliden. Jag får bara några kronors förtjänst på varje såld bok, så den har gett mer utgifter än inkomster, med tanke på alla resor jag gjort till olika arkiv. Så den här boken har jag helt och hållet gjort när jag blev pensionär, för att jag tyckte att det kändes spännande och intressant.Har det tagit lång tid?- Det kan man nog säga, eftersom jag började forskningen om vår hembygdshistoria för sex, sju år sedan. Och först i höstas kände jag att jag fått fram det mesta och bästa om Åbys och Kvillinges historia och att det var dags att trycka boken. En bok som landade på 124 sidor inklusive en hel del bildmaterial också.1700- och 1800-tal
Vilken period i historien handlar boken om?- Framförallt 1700- och 1800-talen här i Åby och trakten runt omkring. Men jag har även med en del bitar ända från 1300-talet, bland annat inom kyrkans historia och åt andra hållet har jag även med den stora tågolyckan i Getå 1918 i ett kapitel.Varför ville du skriva den här boken?- Säg det, säger Åke Stenliden lite eftertänksamt. Det var ju många år sedan jag började forska om historiska uppgifter och då föddes väl idén samtidigt med att försöka samla detta i en bok.Var har du forskat?- Jag har varit i Riksarkivet, där jag sökt fakta i kommersarkivets handlingar och Svenskt doplomatorium, i Norrköpings stadsarkiv, Landsarkivet i Vadstena, Garnisonsmuseet i Linköping och givetvis också i Kvillinge föreningsarkiv.Adjunkt tidigare
Har du skrivit någon bok tidigare?- Nej, det här är min första, eftersom jag innan pensioneringen jobbade som adjunkt i ämnena historia, geografi och samhällskunskap. Så det historiska intresset har jag haft i många år.Var du lärare i Åby?- Ja, jag kom till Hultdalsskolans då nybyggda högstadium 1966 och där stannade jag kvar till pensioneringen. Dessförinnan jobbade jag först som folkskolllärare i Skärblacka och sedan på Matteus och Hagas inbyggda realskola innan jag flyttad ut hit till Åby.Om man tittar i bokens innehåll, ser man vilken bredd Åke Stenliden fått med på sidorna. Eller vad sägs om följande kapitelrubriker:Sockenkyrka och kyrkopräst, Från rotegång till ålderdomshem (om fattigvården), Fattigmagasinet i Qvillinge, Gods, gårdar och byar i Qvillinge socken, Bråbo härads första tingshus i Åby, Pest och kolera, Skjutsväsendet vid Lilla Åby gästgivargård, Husbehovsbränningen, Qvillinge knektar och deras torp, Skarpskytterörelsen i Norrköping och Qvillinge, Qvillinge arbetarförening, När tåget kom till Åby, Från fattigskola till folkskola samt Snus- och tobaksfabriken i Algutsboda.- Skjutsväsendet var ju dåtidens förlaga till Östgötatrafiken idag och det var bönder häromkring som hade skjutskyldigheten. Från Åby skjutades folk till Norrköping, Krokek och till Melby mot Finspång från en stor gästgivargård här i Åby.Snus hos Håkan
- Angående snus och tobak så har jag och Håkan Thornell, som växte upp i Algutsboda, varit inne i ett av husen där och sett spår av det vi tror var snus- och tobaksproduktionen, berättar Åke Stenliden.- Och när det gäller skarpskytterörelsen, en halvmilitärisk rörelse förr i Sverige, har jag forskat fram att skarpskyttarna i Åby hade sitt övningsfält precis där jag har min tomt och hus idag på Sportvägen, så här känner jag historiens vingslag på det sättet.- Sen berättar jag också om hembygdsgården Kroktorpet, ett gammalt knekttorp där en av knektarna hette Krok. Där har vi det väldigt fint och det torpet och många fler finns förstås med i den här hembygdsboken.
Så jobbar vi med nyheter