I stället hoppas man nu på så kallade sociala företag. Den nya linjen formulerades förra hösten. Arbetsmarknadsinsatserna ska inte längre ha som primärt syfte att "försörjningstagare ska ha någonstans att vistas om dagarna." Fokus läggs i stället vid utbildning och socialt företagande.
Sociala företag finns det ännu inte så många. Här ska man få arbeta efter sin förmåga. Vinst återförs till företaget, gärna i form av nyanställningar. Stöd från samhället torde vara en förutsättning.
Inte tillräckligt- Det hela måste leda någonstans. I avtalet med Myrorna tillhandahöll vi arbetslösa, som då fick sin arbetsträning där. Men det var inte tillräckligt för att rusta de här människorna för arbetsmarknaden. Och Myrornas behov av arbetskraft kan inte få styra våra insatser, säger Teresa Carvalho.
I den nya inriktningen ingår Orangeriet (se den andra artikeln). Där har dock starten, från den 1 november i fjol, varit trög. I dagsläget finns elva deltagare men plats för mer än det dubbla.
- Vi får väl avvakta och se lite grann. Men man måste våga vandra lite nya vägar, säger Teresa Carvalho.
Björn Colliander, kommunens verksamhetschef för arbetsmarknadsåtgärder, säger att man inte fått in några klagomål, sedan de egna verksamheterna på Ingelsta avvecklades - städ, snickeri, cykelreparationer plus lite annat.
Lyckats fasa ut- Men där var det inte sysselsättning, utan testa och se. Vi lyckades fasa ut folk, utan att lidandet blivit så stort. Och på Myrorna, där är de helt under Frälsningsarméns kappa nu.
- Då var det jobbigare med Trozellihuset. Vi försökte hitta andra platser åt dem på ArkivData men lyckades bara till en del.
Finns det inte många arbetslösa, som behöver just en plats där de kan få göra något meningsfullt?
- Det uppdraget har vi inte längre. Vi ska inte ägna oss åt platser för folk, som inte har något att göra. Utan vi ska jobba mot kompetensutveckling.
- Vi har 3 000 hushåll på ekonomiskt bistånd. Alla är fattiga, ingen är etablerad på arbetsmarknaden. 30 platser på Arkivdata var förstås bra för dem som var där, men alla de andra då? Kommunala sysselsättningsplatser blir ändå bara en piss i Mississippi, säger Björn Colliander.
Och frågan då: Ska satsning på sociala företag fungera bättre för arbetslösa än arbetsmarknadsåtgärder?
