Herre min skapare vilket parlament som de grekiska väljarna lyckades skramla ihop i söndagens nyval! Svenska politiska trygghetsnarkomaner som oroas av vad SD ska kunna ställa till här hemma skulle väl antagligen drabbas av nervkollaps i den grekiska riksdagen.
Valresultatet innebär att första chansen att bilda regering går till det populistiska vänsterpartiet Syriza som består av en rad små vänstergrupper som alla har det gemensamt att de inte platsar i parlamentets femte största parti; Greklands oreformerade och hårdföra kommunistparti. Om Syriza misslyckas med regeringsbildandet så går uppdraget till det nästa största partiet Ny Demokrati; ett borgerligt parti som regerade fram till valet. Skulle även Ny Demokrati hugga i sten så får parlamentets tredje största parti - det nynazistiska Gyllene Gryning - prova lyckan under de tre dygn som författningen ger varje regeringsbildaraspirant. Socialdemokraterna i det forna och stundom dominerande regeringspartiet Pasok lär däremot inte komma ifråga som regeringsnav. Sossarna tycks nästan ha tagit slut och är idag mindre än både kommunister och nynazister.
Syriza saknar några få mandat för att nå egen majoritet. Någon "januariöverenskommelse" av svensk modell om att låta minoriteten styra över majoriteten är knappast aktuell i det spretigt heta och populistiska grekiska parlamentet. Syriza förbereder därför en regeringskoalition med det högernationalistiska partiet ANEL (ungefär "Oberoende greker" på svenska.) ANEL har inte likt den radikala vänstern i Syriza ställt ut vidlyftiga löften om högre löner, högre pensioner och om fler offentliganställda. De båda partierna är däremot överens om den starka kritiken mot EU: s räddningspaket, de motsätter sig många av de lagar som de utländska långivarna har begärt för att bistå Grekland med nödlån och såväl ANEL som Syriza vill också att Greklands väldiga statsskuld ska skrivas ner.
Ur de grekiska väljarnas perspektiv är kanske inte valresultatet så förvånande. Att en dryg tredjedel av de cirka 67 procent som röstade i valet chansade på något nytt är begripligt. Dessvärre är väl allt annat än en kraschlandning för den nya regeringen en förstklassig sensation. Greklands ekonomi är försiktigt på bättringsvägen efter dundersmällen för fem år sedan. Men det finns inget som helst utrymme för de vidlyftiga löften som Syriza ställt ut i valet. Svekdebatten lär bli tuff och svårhanterlig för den bräckliga och oerfarna regering som sannolikt tillträder under veckan. Väljarna i Grekland har trots allt garderat sig för en sådan utveckling. Ny Demokrati borde kunna bygga en allians av hyfsat vettiga partier som kan ta över när det smäller. Då har långivarna å sin sida ett gyllene tillfälle att hjälpa grekerna vidare uppåt i näringskedjan med förhoppningen att landet vad det lider kommer att kvalificera sig för att vara ett euroland.