Anna Kinberg Batra är nu väldigt nära att komma ut som nästa partiledare för Moderaterna. Till Ekot i går sa Kinberg Batra att hon är beredd att ta ett ”ledande ansvar” i partiet. Smart som hon är så inväntar hon storstadsdistriktens nomineringar innan hon talar klarspråk. I god tid före jul kommer Moderaterna därmed att ha två partiledare. En ännu inte vald och en ännu inte avgången.
Den nya partiledarens stora utmaning är att försöka axla Fredrik Reinfeldts statsministermantel på ett nydanande sätt. Anna Kinberg Batra tar över i det näst bäst tänkbara läget. Det bästa ur moderatperspektiv hade självklart varit att kunna göra ett partiledarskifte som samtidigt blev ett statsministerskifte. Att byta ordförande på det viset var en viktig del i den långa socialdemokratiska regeringsinnehavseran. Statsministerämbetet gick liksom i arv. Per-Albin dog på sin post, Erlander tog över. Palme efterträdde Erlander. Palme dog på sin post och Ingvar Carlsson tog över. Carlsson lämnade över till Göran Persson. Persson fick lämna över klubban till Mona Sahlin i opposition. Och vi vet hur det gick. Det tog S åtta år att samla ihop sig så pass så man kunde få till en svag minoritetsregering ihop med MP.
Anna Kinberg Batras position är således långtifrån riskfri. Men partiet är hyfsat nöjt. Det finna inga allvarliga revoltungar eller utredda förväntningar på att M återigen ska bege sig ut i de politiska högerterränger där det är lika gott om schwungfull och rubrikskapande politik som vad det är ont om väljare.
Moderaternas enda allvarliga problem är det stora väljartappet till Sverigedemokraterna. När SD kom in i riksdagen 2010 följde Reinfeldt sitt hjärta och gjorde upp med Miljöpartiet om en invandringspolitik som for iväg rejält åt det oreglerade hållet. Lämmeltåget av M-väljare till SD beror inte på fattigdom, okunskap eller rasism. Det beror på att det inte finns någonstans i borgerligheten att diskutera den arbetslöshet, fattigdom och ojämlikhet som invandringen för med sig. Här kommer Anna Kinberg Batra att prövas.
Socialdemokraterna har ingen anledning att känna någon eventuell skadeglädje över moderaternas invandringspolitiska kval. S har nämligen ungefär samma och obearbetade problem i knät.