Det var längesedan nu. Men igår mindes jag plötsligt vad som brukade reta mig rätt ofta förr i tiden. EU-parlamentarikern Marita Ulvskog och ordföranden för socialdemokraternas ungdomsförbund Philip Botström krävde i intervjuer med Ekot att statsminister Stefan Löfven ska utse en socialdemokrat till bostadsminister efter miljöpartisten Mehmet Kaplan. Det kan man väl tycka. Varje parti är väl sig själv närmast. Det som får mig att minnas och att retas är de storsossiga argument som Ulvskog och Botström anför för sin sak.
Läs gärna: Batras blink till Löfven.
Marita Ulvskog säger att bostadsministeruppdraget handlar om en ”samhällsbyggnadsuppgift av en alldeles särskild dimension”. Den unge Botström smäller för sin del till Miljöpartiet med konstaterandet: "Är det någonting som vi socialdemokrater har visat genom historien men också i våra kommuner så är det att vi både vill och kan bygga bostäder.”
Ulvskog svarar kort och gott ”erfarenhet” när Ekots reporter frågar efter fler argument som talar för att S skulle göra ett bättre jobb än MP i bostadspolitiken.
Läs gärna: Ett politiskt mysterium.
Självklart blir miljöpartisterna vansinniga över den dryga attityden bakom sådana ord. Mehmet Kaplan var kanske ingen lysande bostadsminister. Men vem hade varit det? En person – sosse eller inte – som inte hade ägnat sig åt antisemitiska uttalanden och som hållit sig borta från extremistmiljöer hade självklart haft det lättare än Kaplan. Men grunden är ju att regeringen inte har någon bostadspolitik värd namnet. En handfull miljarder i produktionsbidrag till företag som bygger små hyresrätter. Det är väl i stort sett det hela.
Det här storsosseriet var vanligare och kanske mer acceptabelt förr då Socialdemokraterna i praktiken var det enda regeringspartiet och i 18 val i rad – 1932-1988 – hade mer än 40 procent (ofta närmare 50 än 40 procent) av väljarnas röster. I dag med opinionssiffror runt 25 procent och ingående i en regering med 37 procents stöd i riksdagen vore det klädsamt med en mer ödmjuk attityd.
Det finns kort sagt inga ”alldeles särskilda dimensioner” i bostadspolitiken som per automatik ger en socialdemokrat försteg framför en miljöpartist. Och ”erfarenhet”? Den senaste socialdemokratiske bostadsministern hette Ulf Lönnqvist. Han avgick 1991 då även bostadsdepartementet lades ner.