Lars Stjernkvist i Norrköping är nog en av mycket få socialdemokratiska kommunstyrelseordföranden som gör reklam för jobbskatteavdragets betydelse för mängder av vanliga löntagares privatekonomi. Förmodligen är det samregerandet i Norrköping mellan S, C, KD och FP som spökar. Det blev kort sagt nödvändigt för Stjernkvist att lyfta in jobbskattavdragen i det dokument som delades ut vid måndagens pressträff om kommunal skattehöjning.
Det är lätt att tänka sig de borgerliga partiernas begränsade glädje över att i sin första riktiga kommunbudget behöva gå fram med en skattehöjning. En och annan hänger säkert med huvudet när tidigare moderata alliansvänner ger risk och kritik över hur lätt Stjernkvist lurade upp dem på läktaren. Därför är det kanske i vart fall en liten tröst att skattehöjningen på 50 öre jämställs med effekterna av jobbskattavdragen.
En person som tjänar 30 000 kronor i månaden får höjd skatt med 110 kronor i månaden. Medan jobbskatteavdragen i samma inkomstläge har sänkt skatten med 2200 kronor i månaden. Jämförelsen är naturligtvis pedagogiskt intressant för skattehöjarna i Norrköpings rådhus. Vad är väl 110 kronor i månaden jämfört med 2200 kronor? Låt vara att jobbskatteavdragen har genomförts i flera olika steg sedan 2007; vilket innebär att de flesta av oss för länge sedan har vant oss med de högre nivåerna av egna pengar. Våra utgifter har följt med inkomsterna uppåt och få skulle nog idag svara ja på en rak fråga om de upplever att de har mer pengar nu än för några år sedan. Men likafullt är jämförelsen sann och riktig.
Skattehöjningen väntas ge 134 miljoner kronor i ökade skatteintäkter för Norrköpings kommun. Det är inte särskilt mycket pengar. Kommunen väntas nästa år ha intäkter på nästan sju och en halv miljard. Därför är det överdrivet när politikerna i sitt dokument radar upp allt bra och fint som nu ska göras för dessa nya pengar. Jag betvivlar inte att tillskottet behövs. Norrköping växer mer än vanligt. Sysselsättningen och utbildningsnivåerna är låga jämfört med riket. Nästan allt av de kommunala utgifterna handlar om äldreomsorg och skola. För att få ut mer av medborgerlig nytta i dessa flermiljardverksamheter krävs en ständig och professionell trimning och försmartning av arbetssätt och rutiner.
En sådan översyn finns med i skattehöjningsdokumentet. Det är bra. Och kanske ännu ett av många kvitton på att den styrande Kvartetten har ett gynnsamt politiskt klimat som visar sig i kloka och breda överenskommelser.