När Stefan Löfven tidigare i veckan samlade ihop pressen för att berätta om sin regerings nystart så framkom det bland en del annat att arbetsmarknadsminister Ylva Johansson ska lägga till "etableringsminister" på sitt visitkort. Johansson har sedan några månader tillbaka statsministerns uppdrag att samordna allt som har med nyanländas etablering i samhälle och arbetsliv att göra.
I kommentarerna efteråt gnyddes det en del över att Löfven och regeringen framhärdar i sitt motstånd mot att utse ett särskilt statsråd med ansvar för integrationen. Socialdemokraterna gjorde ju vad jag minns ett ganska stort nummer av sitt nej tack till integrationsminister. Resonemanget på partikongressen 2013 och i valrörelsen 2014 gick ut på att "alla ministrar ska vara integrationsministrar". Att utse någon speciell till ett sådant allomgripande uppdrag som integration vore att nedvärdera frågans vikt. Typ.
Läs gärna: Kammarrätten undanröjde tokig dom.
Jag vet inte om det bara handlade om att tvista till frågan lite; skaffa sig en egen hållning; sticka ut lite från mängden utan att behöva göra några sakpolitiska förflyttningar. Så kan det ha varit.
Det skulle också ha kunnat vara något betydligt större än så. Politik är en ordbransch. Orden är grundläggande viktiga. Det är med ordens hjälp som målmedvetna politiker kan vrida och vända på perspektiv och uppfattningar.
Läs gärna: Vändning för Vilks.
Att "etableras" är något helt annat än att "integreras". Medan etablering är en ganska så fyrkantig assimileringsprocess som lämpar sig väl för staten så är integrering en djupt personlig, småflummig och dynamisk process som lämpar sig synnerligen oväl för staten.
En stadig och väl fungerande etablering handlar om att staten visar en karta som den nyanlände ska följa. Du ska bo där, praktisera där, läsa svenska intensivt där, ta ett snabbspår till chaufför eller undersköterska där, kvalificera dig för föräldrapenning, sjukpenning, a-kassa och pension genom att jobba si och så många timmar, veckor, år. Staten kan säga att "nu är dessa 10 000 människor etablerade och assimilerade i Sverige." Däremot kan staten omöjligt och på inga vis säga att "nu är dessa 10 000 personer integrerade." Integration är personligt valfri. Du kan helt strunta i att integrera dig. Det kommer inte att gå så bra för dig om du gör så. Men det är ditt val.
Etablering är däremot ett statligt obligatorium. Vill du gå in i och bli en del av Sverige så är det dessa basgrejer som gäller. Annars blir det inget.
Därför är det alldeles utmärkt att Ylva Johansson är etableringsminister.