Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Politik är ingen grön cirkus

Klätt bruden. Peter Eriksson och Maria Wetterstrand är två av flera som gjort stora insatser för MP.

Klätt bruden. Peter Eriksson och Maria Wetterstrand är två av flera som gjort stora insatser för MP.

Foto: Peter Lydén/TT

Widars ledare2015-03-07 07:15
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Någon har klokt sagt att politik är det möjligas konst. Så är det. Långtifrån allt är möjligt. Gäller att hålla fokus på det som känns extra angeläget att göra något åt. Och att bortse från en hel del annat.

Miljöpartiet upplever just nu sin bästa och kanske sin svåraste tid på en och samma gång. Partiet är ett av två regeringspartier. Ett antal statsråd, statssekreterare, pressekreterare och allmänna politruker har under grön flagg för första gången vandrat in i regeringskansliet. Detta är givetvis stort för MP som bildades för knappt 35 år sedan som ett antietablissemangsparti; på tvärs mot de mesta och flesta av den tidens politiska sanningar.

Partiet blev snabbt mediernas älskling och dansade in i riksdagen efter bara några år. De åkte ut igen redan valet efteråt. På den tiden var alla ledamöter ungefär som Valter Mutt; MP riksdagsledamot från Göteborg som gör udda utspel och som ger tvärsäkra besked i kontroversiella frågor. Enstaka ledamöter som Mutt är ingen fara för något parti. De utgör snarare en krydda i det grå vardagsmoset. För många Valter Mutt blir dock för mycket av det goda. Med tanke på att de ledande miljöpartisterna vid tiden för det första riksdagsinträdet 1988 var personer som Eva Göes, Birger Schlaug och Ragnhild Pohanka så inser de i läsekretsen som hört talas om den tiden att sannolikheten för krasch mellan Miljöpartiet och riksdagens krav och villkor var mycket hög.

Nå; de gröna kom igen. Sedan 1994 är de ett stadigt riksdagsparti. De tidigare språkrören Maria Wetterstrand och Peter Eriksson gjorde ett stort och hedervärt arbete för att klä den gröna bruden i alltmer regeringsdugliga kläder. Udda positioner i politiken lämnades i rask takt.

Hösten 2014 var det så dags för de gröna att göra entré i Rosenbads regeringsdepartement. Ett stort ögonblick som på många sätt går att jämföra med lyckan då partiet stormade in i riksdagen för första gången 1988. En sak som definitivt förenar 1988 med 2014 är riskerna för krascher mellan miljöpartiuppfattningar och rådande politiska regeringssanningar.

Att ha knallat runt i riksdagen i ett par decennier är faktiskt inte något som borgar för något slags automatisk regeringsduglighet. Miljöpartiets inskolning till regeringsparti har varit och är mycket svår. Förbifarten, Slussen, kärnkraft och nu Saudiavtalet. Och igår en undersökning från Demoskop som visar att partiet tappat halva sin väljarkår sedan mars 2014. Jag hoppas att MP härdar ut, landar på fötterna och att de inser att politik just är det möjligas konst och inte det omöjligas cirkus.

Läs mer om