I går möttes de åtta partiledarna, inklusive ett språkrör och en ersättare, för en sommarlovsdebatt i riksdagen.
Alla följde snällt de nya debattregler som riksdagsledningen tagit fram. I det nya upplägget höll var och en först ett anförande som ingen fick ta repliker på. Under åtta gånger fem minuter fick vi således höra partiledarna prata om en mängd olika saker. Utan minsta debatt. Därefter började partiledarna - med statsminister Stefan Löfven i spetsen - om med nya och mycket kortare anföranden som det var tillåtet att begära replik på.
Läs gärna: Sveriges inre gräns
Poängen med att använda spaltutrymme för att beskriva riksdagens debattregler är min ambition att illustrera bristen på tunga och livsavgörande partipolitiska konflikter i vår härliga ankdamm. Hade det funnits sådana konflikter så hade inga debattavtändande nyordningar i världen kunnat stoppa känslorna och orden att brusa fram.
"Låt oss begrava blockpolitiken och ta ansvaret för landet tillsammans", utbrast S-ledaren Stefan Löfven i avslutningen av sitt första anförande.
Och frågan är om inte det är precis vad som händer? Som Ekots erfarna politikreporter Tomas Ramberg konstaterade på radions webbplats så har det gånga året faktiskt bjudit på blocköverskridande uppgörelser som inte setts på år och dag. Överenskommelsen om återinförandet av en reglerad och ansvarsfull invandringspolitik går inte av för hackor. För att inte tala om den nyliga uppgörelsen där Miljöpartiet (!) tillsammans med Moderaterna och andra partier förlängde kärnkraftens livstid avsevärt. Vem hade kunde tro det för ett år sedan? Bragdguldstämning på den bedriften!
Vi borde vända på kuttingen. Blockpolitiken är i det närmaste redan i vart fall halvbegravd. Det som verkligen borde begravas är istället den fåfänga och nostalgiska jakten på Konflikten som ska ställa parti mot parti. Visst finns det viktiga och stora konflikter i Sverige. Till exempel utanförskap, skolresultat, låglönejobb, massarbetslöshet bland utrikes födda och terrorhot. Kruxet är bara att de där konflikterna skär rakt genom alla block och genom de flesta partier. Vilket är bra. Och vilket en vacker dag kanske kommer att spegla en majoritetsregerings sammansättning?