Förhoppningsvis stillar sig så sakta kaoset i det svenska mottagningssystemet för asylsökande.
När migrationen svalnar i samhällelig och politisk betydelse väntar ett flerårigt hästjobb för att få till en effektiv och samhällsnyttig integration ute i kommunerna. Vid sidan av allt tungt och krävande jobb på marken behövs dessutom tid och ork för en strukturerad och genomgripande diskussion om något som vi kanske skulle kunna kalla för "Sveriges roll i världen". Jag tror vi har mycket att vinna på att kritiskt granska vår självbild med målet att i ett senare skede kunna definiera oss själva; vad Sverige är och vill vara sen.
Jag talar inte om något opåkallat navelskådande. Saken gäller tvärtom högst påtagliga frågor om välstånd, välfärd, säkerhet och solidaritet som söker svar och bekräftelse.
Sverige är ett rikt och förhållandevis tryggt land, med vidunderliga ytor, mängder med natur, mäktiga elleveranser från förnybar vattenkraft och ett avancerat fördelningspolitiskt välfärdssystem.
Låt oss anta att det stämmer som många förståsigpåare säger att det vi nu upplever är inledningen på stora folkvandringar mot väst och norr. Sammansättningen av de asylsökande i Europa talar för att det förhåller sig på det viset. Folk i Mellanöstern, Afrika och Afghanistan tröttnar på krig, despoter, religiöst förtryck, fattigdom och/eller extremt väder och beger sig under stora vedermödor ut på vägarna för att söka sig till tryggare och bättre platser på världen. Som till exempel Sverige.
Hur ställer vi oss till dessa folkvandringar framöver?
Mina tre ingångsvärden i denna diskussion är öppenhet med förnuft, statligt välfärdssystem och utvecklad säkerhet.
Det är fullt möjligt att processa fram ett hyggligt verklighetsnära antal nyanlända per år som är optimalt för Sverige. Säg att det antalet skulle vara 50 000 personer. Då kanske 10 000 av dem skulle vara personer från FN: s flyktingläger medan huvuddelen av de övriga skulle vara arbetskraftsinvandrare. Snabb integration i arbetslivet är nämligen avgörande för välfärdssystemets kvalitet och hållbarhet. Säkerhetsmässigt tror jag att det på sikt är mer eller mindre oundvikligt att Sverige ansluter sig till Nato. I den öppna och alltmer rörliga världen har det avgörande betydelse att vårt samhällssystem säkras upp i en stabil militärmakt.