Två kvinnor har dominerat inrikespolitiken i helgen. Marit Paulsen meddelade på Folkpartiets riksmöte i Västerås att hon till hösten kommer att lämna uppdraget som ledamot i EU-parlamentet. Ungefär samtidigt på ett extra riksting i Stockholm valdes Ebba Busch Thor till ny ordförande för Kristdemokraterna. Det är nästan femtio års åldersskillnad mellan Paulsen och Busch Thor. Vilket i sig självt är en intressant berättelse om hur saker och ting förändrats och utvecklats i samhället och politiken sedan Marit Paulsen en gång för länge var en ung och blyg viol i Dalaskogarna. Då hade många höjt på ögonbrynen inför såväl en 75-årig som 28-åring kvinna på ledande politiska poster. Nu är det inte särskilt många kvar i livet som störs av sådana saker.
Ebba Busch Thor och Marit Paulsen har istället fått sina fiskar varma av många andra orsaker. Jag vet att Marit Paulsen fick utstå mycket tuffa påhopp och kränkningar under sitt för Sverige avgörande folkomröstningskampanjande för ett ja till EU under hösten 1994. Hon har också dragit på sig en hel del ont blod för sin praktiska, resultatinriktade och folkliga framtoning i politiken. Paulsen är fjärran från allt vad partigängeri heter. Själv blev jag förvånad när hon 1998 gick över från S och till FP. Det som förvånade mig var att hon var organiserad socialdemokrat. Inte för att hon inte skulle ha kunnat vara en alldeles utmärkt sosse. Utan därför att jag aldrig uppfattat några direkta partipolitiska vibbar hos henne. Så blev hon också något av en folkkär person. Vilket inte minst bottnar i att hon i vida kretsar uppfattas som en handlingskraftig politisk person som inte är fixerad vid partier eller vid höger och vänster. Paulsens lärdom är att om djuren ska få det bättre och om maten ska bli bra så vill det till att ibland palla med att ta fan i båten och ro i land.
Ebba Busch Thor har en helt annan roll på den politiska scenen. Hennes basala uppdrag är att se till att KD överlever som riksdagsparti. För att lyckas med detta är hennes plan att profilera KD som ett tydligt högerparti med en rak och tydlig högerkvinna som ledare. Det kan gå bra. Det kan gå dåligt. Det finns ett utrymme till höger för den vill och kan. Om Ebba Busch Thor ska bli gammal i politiken så krävs det nog emellertid mer än det lite mjäkiga installationstalet i lördags.