Socialdemokratin har gjort några rejält avgörande svängar under årens lopp. Per T Ohlsson skriver i sin Söndagskrönika (27/12) i Sydsvenskan om den senaste som inträffade under de stapplande och kristyngda åren i skiftet mellan 1980- och 1990-talen. Det Per T åsyftar är hur den dåvarande statsministern Ingvar Carlsson tog sig an uppgiften att försöka få sitt parti att radikalt byta fot i EU-frågan.
För yngre läsare kan det kanske vara svårt att förstå vilken enormt kliv det var för socialdemokratin när finansminister Allan Larsson den 26 oktober 1990 läste upp följande ord i riksdagen: ”Regeringen eftersträvar ett nytt beslut om Europapolitiken som tydligare och i mer positiva ordalag klargör Sveriges ambitioner att bli medlem av Europeiska gemenskapen.”
I ett tal 1961 slog den legendariske statsministern Tage Erlander fast att ett svenskt medlemskap i EEC (senare EG och ännu senare EU) var otänkbart. Allt sedan dess har denna hållning till Europa satt sig i partiets DNA, skriver Per T Ohlsson i sin krönika.
Det som fick Carlsson och Larsson att byta kurs var insikter om betydelsen av de stora förändringar som skett i omvärlden. Sovjetkommunismens sammanbrott och inledningen för den totalt gränsnonchalanta elektroniska/digitala revolutionen av marknadsekonomin förändrade det mesta. Sverige var mycket illa ute. Ingvar Carlsson och Allan Larsson tog sitt historiska ansvar som ytterst regeringsdugliga socialdemokrater. De tog risken att vända blad. Och gav socialdemokratin chansen att prägla Sverige även i den nya tiden.
Per T Ohlsson tar sats i detta socialdemokratiska stigbyte när han föreslår att den nuvarande statsministern Stefan Löfven (S) ska våga göra något liknande. Den sensationellt stora invandringen innebär dramatiska förändringar för Sverige. "Om Sverige skall undvika sociala explosioner om några år måste tiotusentals nyanlända integreras på arbetsmarknaden. Det kräver reformer (--) med chanser till egen försörjning för mindre kvalificerad arbetskraft, skriver Per T.
Så är det säkert. Även om han själv - och för den delen jag själv - genom uppfostran och uppväxt är tveksam till "låglönemarknader" så behövs det nog något i klass med EU-omsvängningen om inte socialdemokratin ska gå helt i drickat. Löfven och Sverige skulle må bra av en klassisk sossesväng.