När nu den sjätte av åtta partiledare har talat i Almedalen är det lätt att lägga märke till en tydlig trend hos de dominerande partierna. Anna Kinberg Batra debuterade som M-ledare i Visby i går kväll. Hennes huvudnummer ett riktat "första-jobbet-avdrag" till människor som går ut i heltidsarbete i jobb som har ganska så låga grundlöner.
Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven riktade sig i sitt tal i måndags direkt till varje människa och uppmanade till mer personlig "utvecklingsmoral." När miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin talade till Almedalingarna i torsdags kväll så var hans fokus riktade insatser till huvudmän för underpresterande skolor och till de elevgrupper som av olika skäl presterar dåligt.
Trenden är "riktade insatser". Vilket är samma sak som ett uppsving för den sociala ingenjörskonsten i politiken. Det är en positiv trend. Varför sätta igång hela havet stormar i skolan när de allra flesta skolor och elever fixar det som krävs? Varför fortsätta med stora jobbskatteavdrag för alla när de allra flesta svenskfödda med hyfsad ordning på livet och tingen jobbar så det heter duga även utan fler skattestimulanser? Varför låtsas som om våra attityder och inställningar inte har något med vårt arbetskraftsdeltagande att göra?
Bättre då att försöka rikta in budskap och skattefinansierade resurser till de trakter där de verkligen har chansen att möta människor i stora behov av utveckling, bildning och framsteg.
Nackdelen med riktade avdrag/bidrag är att de kan vara för snäva och att de snabbt visar sig ha oväntade och oönskade konsekvenser. Fallgroparna är många. Hur det går med Löfvens utvecklingsmoral, Fridolins skolor och med Kinberg Batras jobbavdrag återstår därför att se.
Däremot kan jag redan nu på fredagskvällen konstatera att Anna Kinberg Batra har satt sin egen prägel på det moderata budskapet. Hon är effektiv som talare. Utan att märkbart gå upp eller ner i tonfall så talade hon om allvarliga saker på ett verklighetsnära sätt. Och utan särskilt mycket floskeltravande.
Moderaterna lanserar nu det "nya utanförskapet". Skillnaden mot det gamla är enligt Anna Kinberg Batra att de flesta i det nya utanförskapet aldrig har haft ett jobb. Därav hennes "första-jobbet-avdrag" som ska göra det mer lönsamt att ta jobb som har löner som inte är särskilt mycket högre än bidragen.
Det jag gillade mest med hennes tal var dels att hon varnade för generaliseringar och för "enkla lösningar på svåra problem". Dels gillade jag Kinberg Batras resonemang och argumentkedjor om alla människors eget ansvar att anstränga sig och samhällets ansvar att rusta alla människor. Här finns en fruktbar länk mellan S och M som jag tror kan komma att behövas vad det lider.