I ett land som Israel - ensam demokrati omgiven av mer eller mindre våldsamma diktaturer - är utgifter för det militära försvaret en kärnverksamhet i staten. Ungefär samma logik gäller för världspolisen och superstatsdemokratin USA: Militären är en integrerad och vital del av statsapparaten. För ett land som Sverige som ytterst sällan är med i krig förhåller det sig däremot på ett helt annat sätt. Vore det inte så att det tillverkades en väldig massa vapen i Sverige så skulle sannolikt stommen i vårt militära försvar ha utgjorts av det kungliga slottets högvaktsstyrka.
Det ter sig kort sagt inte så lockande att låsa fast 40-50 miljarder skattekronor och flera miljoner arbetsdagar varje år i något som förmodligen aldrig kommer att användas. Opinionstrycket i försvarsfrågan är heller inte särskilt starkt ute hos väljarna. Därför var det modigt och kanske till och med lite hedrande på sitt sätt att Folkpartiet vågade hoppa av försvarsförhandlingarna tidigare i veckan. Visst jagar FP efter en ny väljardragande profilfråga efter skolan. Så är det. Men det är högst tveksamt om FP:s vilja att lägga åtta miljarder mer på försvaret är en sådan fråga.
Under de senaste två åren har i och för sig mediernas och därmed medborgarnas intresse för militära frågor ökat. Överbefälhavarens ord om enveckasförsvaret blev snabbt bevingade. En story om JAS-plan som inte lyfte en påskhelg när ryssarna sniffade våra kuster skapade krigsrubriker. Rysslands stöld av Krim och det lågintensiva kriget mot Ukraina - ett grannland till våra grannländer - oroar svenskarna. ÖB:s chanser att efter sju magra år få större anslag ökade rejält.
Och i går stod så försvarsminister Peter Hultqvist på scenen omgiven av glada gossar från M, C och KD och en något mer dämpad miljöpartist. En fempartiuppgörelse om drygt 10 miljarder mer till försvaret är i hamn. De nya pengarna ska bland annat användas till basala saker som ammunition, vapen, fordon och kläder till soldaterna och till en stridsgrupp på Gotland. Ett gäng utredningar om försvarets materiel- och personalförsörjning ska också genomföras. Politikerna löste elegant stridsfrågan om Natoutredning genom att tillsätta en utredning om för- och nackdelar med samarbeten och partnerskap i stort.
Det är mycket bra att det finns en bred enighet i dessa frågor. Inte minst därför att det öppnar vägen för fler breda uppgörelser i den mittfåra där Sverige som alltid hör hemma.
Dessvärre har Vänsterpartiet veto när det gäller hur försvarssatsningen ska finansieras i budgeten i höst. Nåväl. Som Hultqvist så klokt sa på pressträffen i går: "Det som sker det sker och så förhåller vi oss till det.". Ställer V alltför rabiata krav så hoppas jag att alla eller några av de fem partierna i det nya "försvarspartiet" har kurage nog att förhandla även om budgeten.