Det var en kväll med historiska vingslag i Söderköpings kommunhus i går. För första gången sedan i vart fall 1952 valdes en socialdemokrat till ordförande i kommunstyrelsen. Och för första gången så långt tillbaka som någon levande kan minnas så är inte Centerpartiet med och regerar i Söderköping. Jag var där.
Yvonne Persson (M) kommer att styra Söderköping tillsammans med Mattias Ravander (S) och de båda miljöpartisterna Åza Diaz Mägi och Meta Berghauser Pont. En ovanlig konstellation kan man tycka. För den som har haft örat till marken i Söderköpingspolitiken är det dock inte särskilt förvånande. Moderaterna i Söderköping har - när de inte varit upptagna med att bråka internt - inte varit särskilt nöjda med centerpartiets dominanta ställning i alliansen.
När Ravander gläntade på dörren till en annan majoritet så var M beredda att diskutera. Persontycket mellan Ravander och Persson är också viktigt. Jag tycker mig ha sett att de båda två har ett praktiskt och inte överideologiskt förhållningssätt till hur en kommun bör skötas.
Att vi fick uppleva den historiska kvällen i Söderköpings politiska liv i går är Mattias Ravanders förtjänst. Med envishet och stor social kompetens har den unge socialdemokraten sporrat sitt parti till att bedriva en ovanlig och utåtriktad valrörelse av ett slag som en sällan ser. S gick fram fem procent i Söderköping. Utan denna framgång hade Ravander inte kunnat agera så offensivt som han gjorde när det visade sig efter valet att inget av de traditionella blocken hade någon majoritet. SD vann tre mandat och hade kunnat agera tungan på vågen i fullmäktige.
Vid uppropet i går visade det sig att ingen av SD:s invalda ledamöter tänker ställa upp. Tre tomma stolar blir SD:s bidrag till lokaldemokratin i Söderköping.
Vad jag förstår råder numera frid och harmoni inom Moderaterna. Jag har inte hört något lokalt motstånd mot S+M+MP-styret från moderat håll. Alla verkar kort sagt nöjda. Vi får väl se hur länge det håller. Det nya oppositionsrådet för "restalliansen" Inga-Lill Östlund ryckte hur som helst bort det historiska plåstret från gårdagens möte. Hon yrkade återremiss på majoritetens förslag om ny politisk organisation. Mitt i det mycket ovanliga var allt plötsligt precis som vanligt.