Ett bärande tema i Stefan Löfvens uppmarsch som nyvald partiledare och statsministerkandidat var ett slags moraliskt pliktresonemang om individens roll i samhällsmyrstacken. Temat slog väl an hos de ganska stora, breda och livserfarna grupper av medborgare som inte har något emot lämpliga doser av ordning och reda.
Ett ganska stort inslag i pliktresonemanget var kopplat till arbetslösa ungdomar som saknade gymnasiekompetens. Som jag förstod saken så skulle huvudspåret – enligt Socialdemokraterna och Stefan Löfven – vara att utbildning skulle komma före bidrag; för att få ersättning från det allmänna skulle den enskilde ”underkasta sig” gymnasieutbildning för att på så sätt öka sin anställningsbarhet och sina chanser att göra rätt för sig i arbetslivet.
Mer att läsa: Kollektivet slår tillbaka.
Med mina begränsade utredningsresurser har jag inte lyckats fastställa hur pass mycket verkstadslik verklighet det har blivit av de Löfvenska plikttankarna. Det är därför på något lösan grund som jag bygger mitt antagande att det tyvärr inte har blivit särskilt mycket alls av de i mina ögon goda och kloka tankarna. Mycket annat har kommit i vägen; så är det.
Mer att läsa: Förebyggande livstid.
Hur som helst är det nu hög tid att statsministern ger samordningsminister Ibrahim Baylan i uppdrag att försöka få till ett genomförande av de gamla utbildningspliktplanerna. I den färska rapporten ”Prognos för utbetalningar 2016-2020” från Arbetsförmedlingen visas nämligen på dystra rekordsiffror för kombinationen låg utbildning och lång arbetslöshet. En tredjedel – 115 000 personer – av de inskrivna arbetslösa saknar gymnasiekompetens. Majoriteten av dessa arbetslösa är unga män som är födda i utomeuropeiska länder. Nästan 30 000 personer i denna grupp av arbetslösa har varit arbetslösa 24 månader eller mer. Vilket är en ökning jämfört med för fem år sedan.
Inflödet av lågutbildade till Arbetsförmedlingen kommer att öka under 2017 och 2018. Statens arbetsförmedling skriver i sin rapport att ”arbetsmarknadspolitiken behöver draghjälp av utbildningspolitiken” om det här ska sluta hyfsat lyckligt.
Ibrahim Baylans uppdrag är att samordna just sådant som regeringens arbetsmarknads- och utbildningspolitik. Läget är svårt och allvarligt. Baylan har ett hästjobb framför sig. Den moraliska grunden för politiken är dock lagd av Stefan Löfven. De nya människorna i stacken behöver så snabbt som möjligt ges bättre chanser att göra rätt för sig.