Om ett par veckor samlas Socialdemokraterna till kongress i Västerås. Kongressen är en kortvariant av de ryskkinesiskt inspirerade veckolånga mastodontövningar som regeringspartiet tidigare sammankallade året före ett riksdagsval. Nu och framåt ska Socialdemokraterna istället träffas oftare och kortare vilket är steg i rätt riktning. Samhället utanför partierna är alltmer interaktivt och snabbkommunikativt. Dagspolitiska frågor hör därför knappast hemma på partikongresser; ens om de som nu genomförs vartannat år i stället för vart fjärde.
Därför är det klokt att rikta in kongressdiskussionerna på mer övergripande och strategiska diskussioner. Den sista helgen i maj kommer de 350 ombuden i partiet att diskutera och fatta beslut inom två områden; framtidens folkrörelse och framtidens jobb.
Jag har ögnat igenom de flesta av de drygt 500 motionerna och partistyrelsens förslag till beslutsformuleringar.
Läsuppgiften var inte så betungande som det kan tyckas. Påfallande många av motionerna är så kallade cirkulärmotioner som någon aktör inom socialdemokratin sett till att sprida ut till potentiella motionsskrivare.
På arbetsmarknadsområdet är det om jag räknat en motion som uppenbart har sitt ursprung i Kommunalarbetareförbundet som har störst spridning. Uppemot ett femtontal likalydande motioner med kravet att "Socialdemokraterna utarbetar en strategisk plan för hur välfärdstjänsterna ska utvecklas för att i ändå större utsträckning stödja näringslivet och bidra till tillväxt", har skickats in till partikongressen från olika håll i S-landet.
På motsvarande sätt har IF Metall fått genomslag för en energipolitisk motion där kravet från ett stort antal lokalorganisationer är att "Socialdemokraterna i regeringsställning verkar för en bred, blocköverskridande energipolitisk överenskommelse med utgångspunkten att trygga en stabil elproduktion som har låg inverkan på miljö och klimat med internationellt konkurrenskraftiga villkor."
Båda dessa cirkulärmotioner är exempel på klassiskt framgångsrika socialdemokratiska förhållningssätt till verkligheterna.
Glädjande nog har däremot vänsterfalangen inom S misslyckats med att uppbåda motstånd mot frihandeln. Utöver Malmö arbetarkommun som kräver stopp för frihandelsavtal med USA så är det glest med frihandelsblygheten. Illa vore det förstås annars. Men när partiet blir mindre och aktivister av olika slag kan dominera mer så kan det lätt gå snett.