Temat för riksdagens budgetdebatt i går eftermiddag var löftesbrott. Talarna från de fem oppositionspartierna - som faktiskt utgör en stor majoritet i kammaren - anklagade finansminister Magdalena Andersson och hennes regeringschef för att ha lurat väljarna om sina skattehöjarplaner och om en förfärlig massa andra saker.
Finansministern var förberedd på löftesbrottsattackerna. Hon hade en liten lapp för varje motdebattör. På lapparna fanns nedpräntat exempel på löftesbrott som finansministern slungade tillbaka mot var och en av sina angripare. Den människa som aldrig sagt en sak och av olika skäl senare gjort något annat; den människan finns knappt. Och de människor av den sorten som eventuellt finns är nog förmodligen döda. Eftersom politiker inte är något annat än människor så gäller samma sak för dem. Min erfarenhet är att skillnader mellan det sagda och det gjorda oftast beror på sådant som ambitioner som inte hållit, på nödvändiga kompromisser, på felbedömningar och om ren otur.
I budgetens avgjort största fråga gör regeringen Löfven precis vad den lovat i opposition. Med helårseffekt innebär löftet att avskaffa de sänkta arbetsgivaravgifterna för ungdomar en ekonomisk förstärkning för staten med ungefär 18 miljarder kronor från 2016 och framåt. Det är i huvudsak med dessa pengar som regeringen finansierar sina löftade reformer om till exempel järnvägsunderhåll, höjd a-kassa och utbildningskontrakt för arbetslösa ungdomar utan gymnasieexamen.
Självklart kommer regeringens infriade löfte att ha både negativa och positiva effekter för tillväxt och arbetsmarknad. Den avvägningen har gjorts och redovisats av regeringspartierna långt före valet. Hur det går i verkliga livet återstår att se. Det i mina ögon bästa med detta är att arbetsmarknadsminister Ylva Johansson siktar in resurserna på de relativt få ungdomar som är tungt examens- och arbetslösa. Falska bilder av att uppemot 25 procent av ungdomarna är arbetslösa och behöver stora subventioner för att kunna anställas har ställt till mycket skada.
Jag sympatiserar starkt med Magdalena Anderssons rättframma sätt att i budgetdebatten konstatera att "arbetslösa ungdomar ska inte gå och driva, de ska jobba och/eller plugga". Jag hoppas att Magdalena Andersson och Ylva Johansson biter sig fast i det löftet så hårt som det bara går.