Moderaterna tar ett rejält steg uppåt i Sifos mätning för januari. Partiet vinner 3, 5 procentenheter. Samtidigt tappar Socialdemokraterna ungefär lika mycket och noteras för det sämsta resultatet som Sifo någonsin mätt sedan starten 1967: 23, 2 procent. Moderaterna är största parti med 25, 6 procent.
Dessa två resultat är "statistiskt säkerställda" som det brukar heta. Vilket betyder att det som sägs ha hänt med stor sannolikhet också har hänt. Övriga partiers resultat hos Sifo är små och osäkra. En intressant notering är att SD står relativt still på sina 18 procent av valmanskåren.
Jag kanske letar efter halmstrån här. Men det kan möjligen vara så att S-väljare inte längre känner behov av att fara iväg ända bort till SD. De flyttar sig i stället till Moderaterna ungefär likt vad som skedde inför valet 2006.
Läs gärna: Därför sjunker S som värsta stenen.
Jämfört med de senaste stora undersökningarna från SCB skulle detta kunna ses som en förbättring. I SCB tappar S stort både till SD och M. Och nu "bara" till M.
Moderaternas framgång i Sifo kan inte på något sätt förklaras som ett resultat av en briljant politisk januari. Partiledaren Anna Kinberg Batra känns fortfarande märkligt valhänt i sitt uppdrag. Partiet sliter också med hårdnande inre konflikter om hur Moderaterna ska uppträda i riksdagen. Ska partiet ta första bästa chans att - även tillsammans med SD - att fälla regeringen? Eller ska M bida sin tid, skadskjuta Löfven så mycket det går och hoppas på en Alliansmajoritet i valet 2018? Sådant bråk och kiv och en sådan stundtals robotliknande partiledare drar mycket sällan nya väljarmassor till ett parti.
Läs gärna: Jimmie Åkesson regerar.
Det kan därför inte vara så mycket annat än att Moderaterna så tydligt annonserar att de byter invandringspolitik – eftersom den gamla politiken inte fungerar längre – som ligger bakom partiets lyft i Sifo.
Socialdemokraterna - för att inte tala om Miljöpartiet! - har också bytt invandringspolitik. Rejält också. Men retoriskt utstrålar de flesta ledande inom S och MP ett slags motvilja mot den nya politiken. Typ: Vore det inte för elaka EU så skulle den gamla och fina och stolta politiken ha varit kvar.
Släpp det där. Det är mitt råd. Erkänn misstagen. Se framåt. Byt politik på riktigt.