Miljöpartiet har varit ett charmigt och enfrågeflummigt parti i ungefär 35 år, riksdagsparti i dryga 20 år och ett regeringsparti i knappa två år. Charmflum och riksdagsmandat går att förena utan problem. Det finns det många bevis på både nu och då. Det är när den tredje existensen - regeringsparti - läggs ovanpå de andra två som det smäller till. Vilket Miljöpartiet erfar just nu.
Det är ingen tvekan om att Miljöpartiet just nu utkämpar sina svåraste strider någonsin. Brunkolet, invandringspolitiken och värdlandsavtalet med Nato har tvingat regeringspartiet MP att gå i klinch med flum- och riksdagspartierna där kulturen är att man kan tycka lite vad som helst som känns grönt och skönt. Opinionssiffror rasar och gamla höjdare som till exempel de tidigare språkrören Lotta Hedström och Maria Wetterstrand står i kö för att sticka medieburna knivar i ryggen på sina efterträdare. Det är därför ingen överdrift att påstå att det nyvalda språkröret Isabella Lövin stod inför sitt livs viktigaste politiska uppgift när hon klev ut på Almedalens stora scen i går kväll.
Och som hon gjorde det! Utan det minsta darr på rösten klev hon fram på scenen och skapade trygghet och sammanhang och relevans. I vissa passager av talet lät hon rentav som en Göran Persson i pedagogisk högform. Hon talade om små steg, breda allianser och om att kampen för att stoppa klimatförändringen inte är en slogan utan ett arbete. Hon talade om att det som behövs är "ledare som är beredda att lägga ner plakaten". Hon talade om att det riktigt stora med målet om att Sverige ska bli den första fossilfria välfärdsstaten inte är att "sjuprocentspartiet Miljöpartiet" har rätt utan att det stora är att många partier nu är överens om det målet.
Populister som "hoppar av uppgörelser för att de inte får precis som de vill" är inte vad världen behöver, sa Isabella Lövin. Vad världen behöver är ledare och politiker som tar ansvar även när det är tungt och motigt.
Det var rörande och hjärtvärmande att se och höra de långa och stora applåderna som mötte Isabella Lövin när hon började tala. Än mer otroligt var de mycket höga applåderna Lövin fick när hon gick till angrepp mot dem som vill försvaga EU!
En ny grön stjärna har fötts. Så är det bara.
Med Isabella Lövin har Miljöpartiet fått en ledare som går rakt in i MP: s tredje existens som regeringsparti. Vilket kan visa sig vara mycket betydelsefullt. Vilket faktiskt kan bereda väg för att Miljöpartiet verkligen får den där omstarten som de behöver.
Den tidigare hackordningen i Miljöpartiet har byggt på charmflumpartiets överhöghet. Nu bryts detta. Partiets regeringsansvar blir strukturerande för partiets uppträdande. Det kommer sannolikt att leda till avhopp och partispträngning i riksdagsgruppen och till enstaka avhopp och utbrott ute i medlemsleden. Det är emellertid ett nödvändigt pris för att vara med och påverka som regeringsparti.
Allt behöver ju inte heller bli sossegrått bara för den sakens skull. Vilket Isabella Lövin visade i sitt tal på fredagskvällen i Almedalen.
"Vad ska vi göra med alla våra rika liv häruppe i det fredliga och välfungerande Sverige?", frågade hon och det blev andäktigt och eftertänksamt tyst bland de 1800 i publiken. Är livets mening verkligen ännu ett nytt och dyrt och nytt träningsredskap som står och dammar i en garderob?