Palestinas president Mahmoud Abbas gjorde i går sitt första besök i Stockholm sedan Sveriges regering erkände staten Palestina. I ett mångbottnat reportage i DN i helgen tecknar Nathan Shachar en i huvudsak positiv bild av "den fredlige diktatorn" Mahmoud Abbas. Enligt Shachar har han "förändrat palestinsk politik i grunden, bort från exalterad revolutionsromantik till diplomatisk kamp. (--) Möblerat om palestiniernas ideologiska verklighet och brutit kampens fixering vid våld, blod och militära leksaker."
Abbas är snart 80 år och har varit med länge i svängen. Att sent i livet - efter en brokig karriär med många inslag - vända blad och vad jag förstår konsekvent slå in på politikens och diplomatins väg är strongt och aktningsvärt. Sveriges erkännande av Palestina bör framförallt ses som ett erkännande av Mahmoud Abbas strategi och som ett stöd för hans tålmodiga diplomatiska kamp.
På presskonferensen i Stockholm i går fick Mahmoud Abbas frågan om varför det inte hållits några allmänna val sedan han tillträdde? Enligt Abbas beror det på att terrororganisationen Hamas som dominerar i Gaza inte vill ha några val. Så är det kanske. Lika troligt är emellertid att Mahmoud Abbas och hans parti Fatah som styr på Västbanken heller inte vill ha några val eftersom risken är stor att Hamas skulle vinna i valet precis som de gjorde vid det senaste parlamentsvalet 2006.
Så Israel får fortsätta i sin demokratiska exklusivitet i regionen. Omgivna av diktaturer i olika skepnader kämpar de på med allmänna val och regeringsskiften.
Dessvärre är det så, säger den franske, algeriefödde, judiske, filosofen och journalisten Bernard-Henri Lévy till SvD att "Israel är framstående på många olika sätt, men har urusla politiker." (10/2) Intervjun med Lévy påminner i sin försiktiga hoppfullhet om Mahmoud Abbas framtoning. "Vi lever i en mörk tid", säger Levy och framhåller ljusen. Han hoppas att händelser som terrordåden i Paris och inte minst IS bestialiska mördande i Syrien och Irak ska förmå majoriteten av Europas muslimer att våga göra en "tydlig markering mot jihadisterna" utan rädsla för att bli "straffade av den militanta minoriteten." Han tycker sig se att flera arabländer som tidigare "öppet och skamlöst" stödde terrorgrupper som al-Qaida inte kan göra det längre. Han hoppas att chocken som gick igenom arabvärlden då IS filmade och publicerade det grymma mordet på en jordansk pilot ska leda till något positivt. I dessa förhoppningar är sannolikt Lévy och Abbas eniga. Däremot vet en aldrig hur Abbas ställer sig till Lévys önskningar om bättre politiker i Israel. Det är inte säkert att något sådant skulle uppskattas i presidentpalatset i Ramallah. Med bättre politiker i Jerusalem skulle nämligen Mahmoud Abbas diplomati och fredsvilja utsättas för verkligt tuffa prov.