Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet är de enda av riksdagspartierna som motsätter sig det värdlandsavtal med Nato som kommer att antas av riksdagen senare i denna vecka. Samma båda partier förenas också av att vara ensamma om att kräva ett svenskt utträde ur församlingen för Europas demokratier; den Europeiska Unionen.
Det är naturligtvis ingen slump att det är just SD och V som intar dessa udda positioner. Båda har problem med det öppna och fria västerländska samhällets värderingar. Per T Ohlsson är kolumnist i Sydsvenskan. I en krönika i går valde han för sin del att citera den tidigare socialdemokratiske statsministern Tage Erlander som just när Koreakrisen var som hetast 1951 konstaterade att ”Sverige är en demokrati, som med avsky vänder sig mot diktaturen, vare sig den uppträder i nazistisk eller kommunistisk form. Vi känner med andra ord ideologisk samhörighet med den västerländska demokratin.”
Läs gärna: Anna Kinberg Batras val.
Den samhörigheten är inte given inom SD och V. Vänsterpartiet sitter liksom fast i ett hat mot USA och mot marknadsekonomi som får partiet att likt i fornstora dagar vända ryggen mot väst. Förr i tiden - inte alls särskilt länge sedan - så vände Vänsterpartiet samtidigt ansiktet mot Sovjetdiktaturen. Den möjligheten finns inte kvar på samma sätt som idag. Men reflexerna finns kvar i det oreformerade partiet. Vilket kravet på ett utträde ur EU är ett tydligt exempel på. Jag har flera gånger försökt att med öppet sinnelag ta in V: s starkaste argument för varför det ur ett vänsterperspektiv skulle vara bäst för Sverige att lämna EU. Men jag har aldrig funnit något. Motståndet mot EU kan inte uppfattas som något annat än en nedärvd och oreflekterad reflex av det det tidigare Sovjetimperiets agg mot EU: s organisation och utvidgning.
Sverigedemokraterna är å sin sida ännu mer oreformerade, auktoritära och främlingsblyga nationalister. Särskilt partiets EU-politiker hamnar gång efter annan under kritik eftersom de rör sig i sammanhang och grupper som gärna misstänkliggör USA och västliga intressen till förmån för Vladimir Putins auktoritära styre av sitt land.
Det är glädjande att det finns en stark majoritet för västlig demokrati i Sveriges riksdag. Samtidigt är det förstås sorgesamt att två partier med nästan en femtedel av väljarna i ryggen aktivt motarbetar allt det som gett och ger oss välstånd, stabilitet och välfärd.