Carin Jämtin har inte varit den lyskraftigaste partisekreteraren i socialdemokratins historia. Så är det. Men det spelar ingen roll. Hon förtjänar alla Brantingmedaljer och andra hederstecken som det socialdemokratiska partiet kan uppbåda i sina förråd. Carin Jämtin valdes till partisekreterare i mars 2011. På samma extra partikongress valdes Håkan Juholt till partiledare för Socialdemokraterna. På Jämtins ödeslott föll därmed att efter bästa förmåga vara den fasta punkten i en under några månader sönderfallande, internbråkande, opinionsdykande och plågad socialdemokrati.
Mer att läsa: Tänk inte block. Tänk partier.
När Stefan Löfven klev in på scenen i januari 2012 eliminerades det överhängande hotet mot socialdemokratin. Partiet fick steg för steg en stabilare ledning. Valet 2014 ändade i en tanig minoritetsregering med Miljöpartiet vars inledande vedermödor nog höll den S-märkta partisekreteraren borta från undersysselsättningens vedermödor och frestelser.
Så som sagt. När det blir dags för avtackning av Carin Jämtin så fram med pukor och trumpeter och partimedaljer. Det är hon solklart värd.
Mer att läsa: S söker meningen med föreningen.
Jämtin lämnar sin post om redan 10 dagar. Ersättaren är således utsedd och klar. Vad jag förstår har sökandet efter en ny partisekreterare pågått under ganska lång tid. Det är ett grannlaga personval. I vart fall om tanken är att partisekreteraren ska ha en ledande roll i nästa valrörelse.
Socialdemokratin är en europeisk krisbransch. Att ingå i - och helst leda - även den regering som tillträder efter valet 2018 har högsta prioritet för partiledningen. Skall en sådan förhoppning realiseras så krävs en valrörelseledning som har förmåga, förståelse och förankring nog för att med internt stöd kunna positionera partiet på de regeringsdugligas mittfält där möjliga regeringspartners finns.
Den stora faran för S är risken att skjutas i sank från vänster. Spåren från bland annat brittiska Labour förskräcker. Partiet är vare sig särskilt stort eller starkt längre. Aktivister och drömmare kan snabbt riva ner vad som byggts upp under decennier. Vilket den korta Juholteran visade. Samtidigt som Jämtin äras för att hon stod pall då bör nästa partisekreterare sikta in sig på uppdraget att förhindra att det händer igen.