Kunskap, forskning och evidens står väldigt lågt i kurs i skoldebatten. Det konstaterade forskarna Gabriel Heller Sahlgren och Henrik Jordahl på Svenska Dagbladets debattsida i går. Dessvärre har de båda forskarna god empiri för sitt påstående. Som de skriver är det "paradoxalt att en debatt om vad som värnar utbildningskvalitet kan frikopplas från fakta och empiriska studier i ämnet. Endast en evidensbaserad skolpolitik har förutsättningar att vända de svenska elevernas svaga kunskapsutveckling."
Läs gärna: Skolvalet krossar fördomar.
Heller Sahlgren och Jordahl har på uppdrag av Studieförbundet Näringsliv och Samhälle författat rapporten "Information - ett verktyg för bättre skolsystem". Rapporten som publicerades för några dagar sedan är en genomgång av ett hundratal empiriska studier om just information i skolan. När rapporten släpptes presenterade de båda forskarna huvudpunkterna i rapporten i en debattartikel i SvD.
Ansatsen i rapporten är att forskningen i sin helhet finner "stöd för att föräldrar värderar kunskapsmässig
utbildningskvalitet i sina val. Det gäller både direkta skolval i form av ansökningar och indirekta skolval i form av efterfrågan på bostäder i närheten av bra skolor."
De förklarar vidare att ny kunskapsmässig och offentlig information oftast leder till val av mer "högpresterande skolor" och att sannolikheten för nedläggning av "lågpresterande skolor" ökar. Eftersom svensk skola är i mycket stort behov av kunskapsmässiga förbättringar är det därför angeläget att informationen om skolornas resultat och kvalitet utvecklas.
Läs gärna: Klassresor är guld värda.
Heller Sahlgrens och Jordahls forskningsgenomgång leder bland annat till förslag om att betygssystemet centraliseras så att betygen blir jämförbara. De visar också på hur information om skolornas "förädlingsvärde" kan förbättras och ger forskningsbaserade tips om hur skolinspektioner bör utföras.
Detta försök till seriös och forskningsbaserad skoldebatt möts trist nog av ett svepande och översittaraktigt inlägg från två vänstergubbar som utan minsta försök att knyta an till forskning och vetenskap pläderar för sitt eget ideologiska tyckande.
Än tristare är det förstås att den för skolpolitiken ansvariga regeringen tycks passa bättre ihop med vänstergubbarna än med skolforskningen. Istället för att satsa på välbeforskade kvalitetslyft så lägger regeringen möda och tid på ett helt evidensbefriat utredande om hur de bästa och mest effektiva skolorna ska kunna stoppas.