Industrins fackföreningar och arbetsgivare har återigen visat styrka och kompetens. I dessa besvärliga tider för ansvarsfulla förhandlare lyckades de komma överens om ett sansat avtal som ger lite drygt två procents lönepåslag i ett ettårigt avtal. Tidernas besvärlighet beror bland annat på att LO inte har lyckats hålla ihop sina förbund vilket betyder att hemmamarknadsfacken i 6F gruppen har satt sig upp mot den konkurrensutsatta industrins rätt att sätta ett märke för förhandlingarna. Fackförbund som Byggnads och Seko begär betydligt större löneökningar än vad industrin nu förhandlat fram.
En annan besvärande omständighet för ansvarsfulla förhandlare är den slaskigt aggressiva och råa fackliga kampanj som bedrivits på affischtavlor runt om i landet. I kampanjen anklagas "de rika" för att vilja "boosta" sina egna löner genom att sänka "din lön". En tredje omständighet som är svår att hantera i löneförhandlingar är de till synes goda tiderna. Tillväxten är hög, inflationen låg, arbetslösheten sjunker för inhemsk arbetskraft och genom Riksbankens förunderliga politik är pengar mer eller mindre gratis.
Så det är kort sagt strongt gjort av industrins företrädare att komma överens på en för alla parter anständig nivå.
När historien skrivs om hur Sverige tog sig ut ur den väldiga krisen på 1990-talet så kommer Industriavtalet som tecknades 1997 att ha en av huvudrollerna. IF Metall sammanfattar avtalets betydelse på sin hemsida:
"Med Industriavtalet har reallönerna ökat för de industrianställda. Samtidigt har allvarligare konflikter kunnat undvikas. Industriavtalet har även medfört att industrins löneökningsnivåer blivit normerande för övriga sektorer på arbetsmarknaden."
När avtalet skapades 1997 bidrog det starkt till att lyfta Sverige ur den inflations- och devalveringsekonomi som gällt sedan början av 1970-talet. När Industriavtalet firar 20 år 2017 bidrar det förhoppningsvis till att än mer lyfta in Sverige i den globala ekonomin.
För dagen gäller för LO: s Karl Petter Thorwaldsson att göra allt vad han kan för att stilla hemmamarknadsfackens konfliktiver. Exportindustrins märke bör fortsatt gälla. Annars kan det fort gå överstyr.