I flera olika sammanhang har jag under den senaste tiden medverkat i debatter om invandringspolitiken. I sammanfattning har min ståndpunkt varit att de två stora partierna i riksdagen begår ett misstag när de tror sig kunna klara av att tiga ihjäl medborgerliga åsikter om att "invandringen är för stor." Ur ett politiskt och taktiskt perspektiv förstärks misstaget av att S och M:s partiledningar tycks vilja ge SD ensamrätt som partipolitisk företrädare för kritiska åsikter om invandringens omfattning. Det är kort sagt en oklok politik som kommer att straffa sig. Invandring är ett politiskt kärnområde i de flesta länder i allmänhet och i reglerade och generösa välfärdsstater i synnerhet. Invandring är inte något som kan lämnas till änglakörerna eller till ytterkantsideologer. Här krävs balans, förnuft och respekt för sammansatta och komplicerade samhällsområden. Här krävs insikter om att det inte är extremt eller främlingsfientligt att anse att invandringen ibland behöver bromsas.
Dessa kunskaper finns sedan länge hos både M och S. Riksdagsledamöterna Maud Björnemalm (S) och Gustaf von Essen (M) såg under en lång rad av år till att hälsan teg still i invandringsfrågan. Men så kom SD. Anden är ur flaskan. Det krävs nya partipolitiska strategier. Framförallt så krävs det i nuläget en uppstramning av politiken. Uppehållstillstånden kan bli tillfälliga. Ansökningar som kommer att få avslag kan snabbehandlas. Anhöriginvandringen kan förses med villkor om egenförsörjning och bostad. Eller vad man nu vill göra. Att politiker från SD kommer att försöka att ta åt sig äran av "omsvängningen"; det får man tåla. Det är faktiskt sådant som politiska partier av alla de slag alltid ägnar sig åt.
Jag får ofta höra att jag är "modig" som "vågar" diskutera som jag gör i invandringsfrågan. Så är det inte. Ute i det civila samhället pågår en omfattande och seriös debatt om invandringspolitiken. Nationalekonomer, forskare, fackförbundsledare, företagsledare, facebookgrupper och lokala partimedlemmar diskuterar öppet och orädda dessa saker. Ledarsidor i stora tidningar som SvD, D, Expressen och DN skriver om det nya läget. Det finns inget att vara rädd för. Det är inte alls tyst i samhället. Problemet är partipolitiken där det fortfarande är ganska tyst och där det ännu vad jag förstår anses vara högsta visdom att sju partier stänger in sig i ett riksdagsrum för att ostört kunna prata om det åttonde.