Centerpartiet öppnar nu för ett svenskt medlemskap i Nato. Partiet tar det formella beslutet på sin stämma i Falun senare i höst. Annie Lööf utmanade inga starka krafter i sitt parti när hon i går pläderade för Nato på debattplats i Svenska Dagbladet. Utspelet innebär förvisso en rejäl omsvängning från partiets position så sent som i förra valet. Men saken är biff redan nu. I SvD sekonderades Lööf av Kerstin Lundgren och Daniel Bäckström som är utrikes- respektive försvarspolitiska talespersoner i Centerpartiet. I ett antal motioner till stämman kräver medlemmar och lokalavdelningar att partiet - i lite olika varianter - ska ta ställning för ett svenskt närmande till Nato.
Den viktiga frågan för oss försvarsvänner är dock vad Annie Lööfs besked egentligen är värt? Bland människor jag talat med inom och utanför de flesta tänkbara blockgränser, finns en gnagande oro att C-utspelet mest är till för att stärka Alliansen och för att binda fast Socialdemokraterna ännu hårdare vid Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Är det på det viset så har ju egentligen inget hänt i försvarsfrågan. Alliansen är ju som bekant inget ensamt svar på de tunga säkerhetspolitiska frågorna som behöver hanteras av vettiga majoriteter i riksdagen.
Hade Centerpartiet på allvar velat pressa Socialdemokraterna till en förändring så hade det definitivt varit mycket mera matnyttigt att förorda en seriös offentlig utredning om för- och nackdelar med ett medlemskap i Nato. Det finns i sanning en hel del att utreda. Försvarsutgifterna behöver till exempel närmast fördubblas om ett medlemskap blir verklighet. Hur ska det vägas av mot andra utgiftsintressen? Hur stort är värdet av en militärt alliansfri stat jämfört med att vara Natoland nummer 29?
Försvarsminister Peter Hultqvist (S) deklarerade så sent som i måndags (DN Debatt) att han inte vill lägga om Sveriges säkerhetspolitik i några "tvära kast" och att regeringen har valt en "samarbetslinje (--) i förhållande till Nato." Om de fyra borgerliga partierna istället valt att öka trycket i kravet på en seriös utredning om medlemskap så är det fullt möjligt att Hultqvist kunnat gå med på en sådan utredning.
Det är heller inte helt otroligt att MP anslutit sig till utredningen. Det är faktiskt inte mer än ungefär tio år sedan som Annika N. Christensen (MP) och Anders Svärd (C) som ledamöter i Försvarsberedningen lyfte frågan om en genomlysande och intellektuell prövning av Natomedlemskapets vinster och förluster. Det blev inget av då. Och förmodligen ingenting nu. Nato tycks dessvärre förbli inrikespolitik där utspel och maktstrategier väger tungt som sten och där sådant som försvarsutgifter och säkerhetspolitik väger lätt som en fjäder.