Det är fascinerande att följa alla göranden och låtanden inom och runt omkring Miljöpartiet i dessa veckor. Inför öppen ridå kan vi följa krishanteringens alla olika faser och förlopp. Det är bara att konstatera att Miljöpartiet har blivit ett allt mer moget parti under sina nitton månader i regeringsställning.
Partiet är inte längre helt nytt. Nestorn Per Gahrton kan likt en Bengt Westerberg eller Ingvar Carlsson träda fram ur dimmorna och ge stöd åt de sina genom att på DN Debatt pysa ut frustration över sossar och annat elände här i tillvaron.
Miljöpartiet tycks också hålla ihop tämligen väl internt. Inte ens gårdagens rekordlåga resultat i Novus opinionsundersökning – 4, 5 procent – får upprorsungarna att flockas runt medias vädjande mikrofoner. Inför kongressen som börjar i Karlstad idag är det faktiskt märkvärdigt tyst. Mycket står på spel för många. Ett antal gröna politikers fortsatta karriärer avgörs i dagarna. Alla som är eller kanske känner sig kallade - från Carl Schlyter till Peter Eriksson och Karin Svensson Smith – ligger lågt. De i ledningen och i ledningens närhet som vill försöka påverka utvecklingen arbetar med ”läckor” till lämpliga journalister istället för med pressträffar och utspel.
Alla förefaller dessutom vara helt inriktade på att Miljöpartiet ska stanna kvar i regeringen. Vilket är klokt och insiktsfullt. Skulle de lämna nu när de på alla sätt befinner sig på botten skulle de bli allt annat än lucky losers. Det är i mina ögon värt besväret att ta emot spott och spe från Vänsterpartiet och andra som anklagar MP för att ha sålt sina idéer för makt och statsrådsarvoden. Sant är att många av miljöpartiets idéer och politiska förslag har gått i drickat när de krockat med regerandets verkligheter. Men lämnar de nu så kanske de aldrig kommer att få betalt för sina inskolningsbesvär och krisvåndor de just nu genomlever. Lämnar de nu så åker de sannolikt ut ur riksdagen 2018.
Bäst att se tiden an. Saker och ting kan förändras. Vem vet; till sommaren 2018 kanske de har åtta procent igen? Och Isabella Lövin kanske omnämns som ett statsministerämne?
Det blir en spännande kongress. Jag kan inte låta bli. Jag är där.