Det är sannolikt en mycket lång väg att gå innan det offentliga Sverige mäktar med att utan ångest och omskrivningar föra en öppen och saklig debatt om folkvandring, invandring, integration och asyl. Denna blyghet inför verkligheterna har sociala och ekonomiska konsekvenser. När makthavare och många media talar om allt som "utmaningar" medan alla andra ser svåra problem med jobb, bostäder och ekonomi så ökar risken att problemen privatiseras; det mesta blir invandrarnas fel. Förnekelse på toppen leder ofta till ökat elände på botten. Så hänger det ihop.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har nyligen lämnat sin ekonomiska rapport (17/10) där det varnas för att bland annat flyktinginvandringens kostnader, fler 80-plussare och ökade vårdkostnader bidrar till att gapet mellan intäkter och kostnader i kommunsektorn kan växa till 59 miljarder kronor år 2021. En rimligt avvägd rapport i de sammanhangen. Problemet är att när rapporten sedan kommuniceras utåt av bland andra chefekonomen Annika Wallenskog så är budskapet dessvärre ett helt annat: "Om Sverige inte hade haft någon flyktinginvandring hade det prognostiserade ekonomiska underskottet i kommunsektorn om fyra år varit ännu större, enligt Wallenskog som spår att många nyanlända kommer att bidra med arbetskraft och skatteintäkter." (DI 17/10) I rapporten finns - vad jag sett - inte några beräkningar som styrker påståendet att flyktinginvandringen skulle vara lönsam för kommunerna inom fyra år? De flesta beräkningar som gjorts - t ex Långtidsutredningen - talar ett helt annat språk.
Problemen med bostäder för de 60 000 nyanlända som från och med 1 mars 2018 börjar lämna statens Etableringsuppdrag är ett av flera exempel på stora och kostnadsdrivande problem som landar i kommunernas socialtjänstförvaltningar.
Ett annat exempel är hur moderaternas förslag om en ny migrationspolitik med nationellt bestämda kvoter för flyktingmottagandet har tagits emot. De flesta likt Jan Björklund (L) och vad jag förstår även regeringen sticker huvudet i sanden och anklagar M för att vilja "avskaffa asylrätten" istället för att öppet diskutera problemet. Asyl är för flyktingar med asylskäl. Men hur ska Sverige förhålla sig till alla de människor som vill söka sig bättre livschanser i Europa; inte minst i länder som Tyskland och Sverige? I dag är de flesta som kommer över Medelhavet migranter/folkvandrare från Afrika – främst Nigeria, Guinea, Elfenbenskusten och Gambia.
Här behövs ett öppet och vuxet samtal om problem och möjligheter. De som annars tar mest stryk är just invandrare och flyktingar. Vilket är ett mycket utmanande problem.