Det är ett vågat men oundvikligt steg som moderatledaren Ulf Kristersson kommer att ta nästa onsdag, den 14 november. Då kommer riksdagen att rösta på talmannens förslag om att välja Kristersson till statsminister. Talmannens val är helt logiskt. Kristersson är ledare för det största partiet i den partigrupp som nyligen avsatte statsminister Stefan Löfven. Det bör prövas i skarpt läge om denna partigrupp också kan tillsätta en statsminister.
Samtidigt är det förstås ett vågat steg. Mycket står på spel för Moderaterna, för Ulf Kristersson och för den traditionella Borgerligheten som politiskt projekt.
Han kan falla på två sätt. Dels kan han satsa allt på att få starkt stöd av de övriga borgerliga partierna i den forna Alliansen och bli nedröstad av en majoritet bestående av S, SD, V och MP. Ett sådant vägval innebär att de borgerliga vill möta väljarna som ett sammansvetsat block i extravalets valrörelse. Alliansens sista chans kan vi kalla det fallet. Väljer Kristersson att falla på detta sätt så är inga andra regeringsalternativ tänkbara; Andreas Norlén kan boka sammanträde med Valmyndigheten för att fastställa datum för extravalet.
Ulf Kristersson kan också falla genom att i veckan som kommer offentligt tala med Sverigedemokraterna om deras tre prioriterade frågor invandring, sjukvård och pensioner och meddela att en regering som leds av honom kommer att fortsätta tala med alla partier i riksdagen; inklusive V och SD. I detta upplägg faller Kristersson därför att Centerpartiet röstar nej till honom vilket innebär att S med hjälp av MP, V och C får ihop precis de 175 mandat som krävs för att stoppa valet av moderatledaren. Alliansen som officiellt sprack, kan vi kalla det fallet. Detta scenario kan även det bilda ett intressant underlag för ett kommande extraval.
Ulf Kristersson kan naturligtvis också bli vald. Då krävs politiska manövrar på hög nivå. Dels behöver M och SD samtala om på vilka sätt som SD framöver kan komma att ha inflytande på politiken. Kanske en avgränsad relation – ungefär som V har haft under förra mandatperioden – i vissa utpekade frågor. Dels behöver Centerpartiet komma på ett sätt att kunna leva med detta och således – likt SD – lägga ner sina röster i voteringen om Ulf Kristersson nästa onsdag.
Ett sådant resultat skulle ge underlag för en spännande politisk period de kommande åren. Kristerssons minoritetsregering får söka sig fram i riksdagen – ibland på äggskalssköra konfliktytor och på bräckliga isar av överenskommelser – för att få igenom en politik genom hoppande majoriteter.