Onsdagen bjöd på en stilenligt bisarr avslutning av den smått absurda process som förevarit sedan valet. Vid en pressträff där vänsterledaren Jonas Sjöstedt förklarade varför hans parti kommer att stödja Löfvens tillträde som statsminister hävdades att det fanns "ett papper" där Löfven och Sjöstedt kommit överens om vissa eftergifter gentemot Vänsterpartiet. Detta papper kommer "ni (journalisterna) aldrig att få se", sa Sjöstedt.
Det gick nästan att höra hur det gnisslades tänder och slogs nävar i bord inne på de små liberala stödpartiernas kanslier. Vänsterledaren illustrerade praktiskt och konkret att V: s inflytande - som C och L ansåg sig ha förhandlat bort i sin överenskommelse med S - var starkt och potent nog att rentav kunna stoppa den regeringsbildning som Lööf och Björklund suktat efter.
På onsdagseftermiddagen föreslog talmannen Andreas Norlén hur som helst att riksdagen ska välja Stefan Löfven till statsminister på fredag förmiddag. Socialdemokraterna är i och för sig fenomenala regerare. Partiets DNA-spiraler är mer eller mindre sammanväxta med regeringspolitik i alla dess aspekter. Uppgiften som väntar nu är dock bland det svåraste som Socialdemokraterna ställts inför i fredstid. Stefan Löfven kommer att prövas rejält som statsminister. Utöver ett bångstyrigt miljöparti inne på Rosenbad ska han manövrera bland sina tre mycket misstänksamma stödpartier i riksdagen. Lägg därtill att den någorlunda naturliga vänkretsen i riksdagen endast utgörs av 16 miljöpartistiska ledamöter. Historiskt tillbaka har S varit så pass stora i sig själva att det där med vänner inte har varit en stor sak. Den tiden är sedan länge förbi.
Det politiska innehållet i den överenskommelse som slutits mellan regeringen och två av stödpartierna är däremot inget större problem för Socialdemokraterna. Den svenska socialdemokratin har utvecklat en egen konstart som möjliggör genomförandet av så gott som all slags politik som för stunden är nödvändig. Ofta med ett hyfsat gott resultat för Sverige.
Ett extraval hade i mina ögon varit bättre än det som nu sker. Men det är ingen mening att älta vidare om det. Låt oss istället glädjas för att torrsimmet är över och för att chanserna nu ökar för att regerandets verkligheter överflyglar de bisarra lekarna om ytterkantspartier och inflytande.