I Turkiet vann president Erdogan och hans allierade en seger i söndagens folkomröstning. I SvD/Sifo i går backade Miljöpartiet ner till sin sämsta nivå på 15 år; endast 3, 2 procent av väljarna håller MP för bästa parti. Finns det något samband mellan dessa båda händelser så är det i så fall ordet Stabilitet. En vara som Erdogan erbjuder mer av än Miljöpartiet. För att uttrycka det milt.
Jag är i likhet med de allra flesta i Sverige - i och utanför media - inte alls tillräckligt insatt i turkisk inrikespolitik för att kunna avge några särskilt insiktsfulla bedömningar om vad som pågår. Väldigt mycket av den information som når oss här i Sverige är dessutom påtagligt ensidig - Erdogan skurk och hans motståndare oskyldiga och människorättsälskande hjältar. Så svartvita är verkligheterna naturligtvis inte. Att en majoritet av de 85 procent av de många miljoner turkiska väljarna röstade ja till Erdogan i folkomröstningen; det har naturligtvis många orsaker och bottnar. Huvudförklaringen kan dock inte vara någon annan än att många turkar uppskattar Erdogan och hans regim. Att säga ja till att denna regim tillskansar sig mer långsiktig makt och befogenheter är sannolikt också uthärdligt för många turkiska medborgare då de betänker de möjliga alternativen.
Utöver de i Turkiet ständigt närvarande militärerna så skulle ett politiskt alternativ till Erdogan vara ungefär som att ge uppdraget att regera i Sverige åt V, SD och C. Inte särskilt stabilt och harmoniskt. Att människor hellre och - enligt Sifo - möjligen också i ökad omfattning uttrycker sitt stöd för regeringspartiet Socialdemokraterna och för Stefan Löfven är alls inte konstigt. I ett läge där svenskarnas största oro handlar om problemen med invandring, integration och kriminalitet så står flummighet och oordning inte högt i kurs.
Miljöpartiet har prövats hårt som regeringsparti och som partner till S. I stort sett varje teoretiskt luftslott om handel, energi, invandring och ekonomi som de hade med som ballast in i regeringsseglatsen har de fått lämpa överbord. Jag hoppas ändå att väljarna till slut belönar MP med fortsatta riksdagsplatser. De har gjort demokratin i Sverige en stor tjänst genom att skolas in som regeringsparti. De har tagit hårda smällar. Nu har de chansen att landa som Sveriges mest stabila, erfarna och trovärdiga miljöparti.