Solen går upp i morgon också. Så sa den avgående presidenten Barack Obama ganska tidigt under valnatten. Så är det förstås. Att Donald Trump valdes till president är inte synonymt med världens undergång.
Men nog kan vi konstatera att 2016 inte är något vidare år för traditionella demokratiska institutioner. När jag skriver dessa rader är jag på den amerikanska ambassadens valvaka i Stockholm. Mats Karlsson från Utrikespolitiska Institutet talade tidigare i morse om ett paradigmskifte som har stor effekt för hela världen. Så är det sannolikt. Ett Storbritannien som lämnar EU och ett USA väljer en värsta sortens populist och opportunist till president sätter också det aggressiva och auktoritära Ryssland i en ny dager.
Den ”goda sidan” vinner inte längre till slut i de viktiga valen. När auktoritära och hatfyllda ledare som Trump kan vinna i en mogen demokrati som USA så vad kan då hända i andra delar av världen? Utöver vad som redan finns i Ryssland och på många andra ställen. Världen känns plötsligt otryggare.
Det gäller samtidigt att försöka hålla sig kylig. Tänka på Obamas sol. En valvakas känslomässiga rörelser är en sak för sig.
Niklas Nordström – socialdemokratiskt kommunalråd från Luleå – talade om detta alldeles nyss från scenen på valvakan. Om att hålla sig kylig. Han påminde samtidigt om att den president som i januari träder in i Vita huset kommer att göra en hel del av det han lovat. Frihandeln – så viktig för Sverige och Tyskland och för hela Europa – kommer av allt att döma att skadas. Säkerhetspolitiskt kommer Europa att kunna lite mindre på USA än tidigare. Våra baltiska vänner på andra sidan Östersjön har sakpolitiska orsaker att känna ökad oro. USA: s ekonomi kommer säkerligen att skadas allvarligt av stora skattesänkningar, satsningar på omoderna energikällor – han har lovat att starta nedlagda kolgruvor och kraftverk – och av jakten på de miljoner illegala invandrare som arbetar och sliter på de stora tjänstemarknaderna.
Den ”goda sidan” behöver omorganiseras och förnyas för att komma bättre preparerade till nya och tunga strider om öppenhet/slutenhet, om säkerhetspolitik/försvar och om anständighet versus opportunism och värsta populismen.
För Sverige bör – under kylig nykterhet – det framväxande paradigmskiftet leda till omtanke och förnyelse. En stabil och anständig regering som kan samverka och leverera resultat i tunga frågor där medborgarna vill se resultat; integrationen, arbete, välfärden, skolan. Den nya tidens paradigm gör de gamla blocken alltmer obsoleta. Att hänga fast i de gamla blocken är som att be om att få ordentligt med pisk av våra egna skickliga opportunister i nästa val.
Trump har provat lyckan i Demokraterna minst en gång tidigare, det här är väl tredje gången som han gör ett försök som republikan och han har även hängt med Ross Perot i Reformpartiet; eller vad det hette när det begav sig?
Donald Trump är ingen diktator eller fascist eller rasist. Han är snarare som ett slags amerikansk Bert Karlsson på uppgång som i den här valrörelsen mötte ett slags amerikansk Mona Sahlin på nedgång.
Så se solen; den finns där bakom snö/regnmolnen. Och den går upp. Och känn allvaret. Trump, Brexit och Putin är ingen pangcocktail för trygghet och säkerhet. Och tänk nytt; hur ska den goda sidan skärpa till sig och komma igen; snart nog behöver opportunisterna få bättre motstånd.