Häromkvällen släppte Sverker Wadstein sin nya bok "Konsten att vara vuxen" på Kammarforum i Östsvenska Handelskammarens lokaler vid Louis de Geer i Norrköping. Jag var där bland säkert ett par hundra andra människor som trängdes i kön för att få köpa en bok som signerades av författaren. När det blev min tur att få min nyinköpta bok signerad så fick jag med mig de här orden: "Widar, Denna bok kan mycket väl appliceras på samhället och politiken! Sverker."
Så är det. "Konsten att vara vuxen" är en mycket behändig, innehållsrik och användbar liten bok. Sverker Wadstein har också ett mycket sammansatt och användbart liv där erfarenheter, insikter och kunskaper har samlats in och förädlats från flera verkligheter. Bondson, fordonsmekaniker, pastor i Missionskyrkan, lokalpolitiker i Norrköping, familjerådgivare, ledarskapsutbildare och företagare är några av de arenor som han verkat och i flera fall ännu verkar på.
Mer att läsa: Norrköpings svar på doktor Phil.
Sverker Wadstein har tagit till sig, utvecklat och anpassat en modell för livs- och självförståelse som kallas för "Dramatriangeln". Kort sagt kretsar allt kring tre roller i triangeln: Förövare, Räddare och Offer. Vi glider ut och in i de här rollernas fram - och baksidor i våra relationer av olika slag. De två tyngsta läsarterna och lärdomarna i Wadsteins Drama är: 1. Läran om hur konflikter hålls vid (evigt) liv. 2. Läran om konsten att kliva ut ur Dramat. Det är denna konst som är konsten att vara vuxen.
Mer att läsa: Favorit i repris.
Politiken erbjuder som allt annat mänskligt sin egen variant av Dramatriangeln. Den som ger sig in i leken får leken tåla; så lär oss det gamla ordspråket. Den som vill vara aktiv i politiken har således att förhålla sig till politikens Drama; det är oundvikligt. En bärande del i att vilja vara Offer i ett drama är att skylla på någon annan: Det är inte mitt fel. Som Wadstein visar i sin bok så har vi med oss det där frånskyllandet redan från första början i Edens lustgård: Adam skyllde på Eva och Eva skyllde på ormen när Gud gav dem kritik. Men det finns också ett fritt och vuxet val. När medborgarna klagar på politikerna genom att ge dem urlåga förtroendesiffror så behöver inte politikerna bete sig som Offer och skylla på varandra. De kan istället bete sig som Förövare, ta på sig skuld och kliva ur Dramat genom att omvandla skulden till eget vuxet ansvar för att räta upp situationen.