Lärarnas Riksförbund (LR) har tagit fram en slagkraftig och ärligt talat skrämmande rapport om något som utan överord kan kallas för gymnasieskolans kollaps. Över en tredjedel av de elever som inom kort börjar på gymnasieskolan kommer inte att ha tagit "studenten" inom tre år. När årskull läggs till årskull så framträder djupt oroande samhällsförändringar. På tio år talar vi om uppemot en halv miljon ungdomar som inleder sina vuxenliv med betydligt sämre kunskaps- och utbildningsförutsättningar än vad som ens borde vara tänkbart i ett utbyggt välfärdsland som Sverige.
Mer att läsa: 30 procent klarar inte gymnasiet.
Lärarnas Riksförbund skriver att de dåliga resultaten i gymnasieskolan inte slår ner som en blixt från klar himmel. Vi vet att andelen elever som inte är behöriga att gå från grund - och till gymnasieskolan stadigt ökar. Och inte nog med det. LR sammanfattar det allvarliga läget: "Redan i årskurs 1 börjar vissa elever få åtgärdsprogram och andelen ökar stadigt fram till högstadiet för att sedan öka kraftigare i samband med att betygen uppdagar större kunskapsluckor. I årskurs 9 lämnar mer än var tionde elev grundskolan utan att vara behörig till ett nationellt gymnasieprogram. I gymnasieskolan lyckas sedan aldrig skadorna repareras, snarare förvärras problemen och mer än en tredjedel av eleverna når aldrig examen. Även om elever får fyra eller fem år på sig så påverkas helheten och nivåerna mycket litet. I varje årskull slås 35 000 elever ut."
Lärarnas Riksförbund har tagit alla sina siffror från den officiella statistiken. Eländets progression är vederbörligen bokförd i statens egna Skolverk. Men vad görs åt saken? Tyvärr inte mycket. Det ter sig som om det offentliga Sverige har gått i baklås när det gäller att ta i tunga och riktiga och allvarliga samhällsproblem. Det stora regeringspartiet har kidnappats av en falang som försöker inbilla tänkande människor att det är skolföretag som är skurken i dramat. Skolmyndigheterna som länge vuxit till i tilltal tycks i huvudsak vara fullt upptagna med att hålla konferenser om helt andra saker än den massiva utslagningen ur gymnasieskolan.
Lärarnas Riksförbund har sin dagordning; fackförbundet strider för ett förstatligande av skolan. Som staten är just nu vet jag inte om det skulle hjälpa. Men i princip är jag snart beredd att hålla med. Detta kan inte få fortsätta år efter år.