Ebba Busch Thor överraskade mig positivt när hon talade i Almedalen en torsdagskväll i juli. Sin ungdom till trots talade hon med djup och erfarenhet om riktigt gamla människors värdighet.
En söndagskväll i oktober blixtrade hon till igen. I SVT: s partiledardebatt spände hon ögonen i SD: s Jimmie Åkesson och frågade när han ska få ordning på sin ”skandalfabrik” till riksdagsgrupp som gör vägen så extra törnbeströdd för de partier och politiker som skulle kunna tänka sig att samtala med SD om politiska ting.
I helgen håller Busch Thors kristdemokrater riksting i Uppsala. Hon ägnade sitt invigningstal på fredagen åt det hon kallar för ”välfärdslöftet”; ett antal utfästelser för sjuka, gamla, skolbarn och för familjer. Typisk KD-stil skulle man kunna säga.
På första raden i kongresshallen satt partiets hedersordförande Alf Svensson. Han fick en varm applåd. Vilket han är värd. Alf Svensson tog Kristdemokraterna ut ur öknen och in i parlamentet och in i regeringen.
Men han är svårhärmad. KD-politiken var väl ungefär likadan som nu då för 32 år sedan när Alf Svensson genom ett valtekniskt samarbete med Centern lyckades bli invald i riksdagen. Alf Svensson blev snabbt större än sitt parti och vid valen 1991 (över 7 procent) och 1998 (nästan 12 procent) lyckades han dra med sig stora skaror av alla de som gillade honom till valurnorna. Personligt förtroende, utstrålning och tur har sannolikt med saken att skaffa. Att partiledare är populärare än sitt parti är inte ovanligt. Det som skiljer ut en Alf Svensson och även en Gudrun Schyman då det begav sig på vänstertiden, är just förmågan att omvandla sin popularitet till riktiga röster i valen.
Alf Svensson hade väl det som kallas för Det. Sådant är få förunnat. Ebba Busch Thor behöver nog mer förlita sig på hårt arbete på högerkanten och på att inte bråka med Moderaterna. Ska ytterligare fyra år kunna läggas till raden av obrutna riksdagsår sedan 1991 så behövs nog några tiotusentals moderata stödröstare.
Vilket är ett scenario som i vart fall för dagen känns skakigare än vanligt.