Socialdemokraterna har onekligen en del att stå i. Motståndarna har radat upp sig. En kort lista blir ändock ganska diger.
1. Symbiosen mellan medialiberaler och partivänstern är nu åter aktiverad. På DN: s ledarsida (26/5) utmålas S som ett "krisparti" där motsättningen mellan "höger och vänster" i partiet nära nog har lett till en "öppen revolt". Denna liberala favoritförklaring omfamnas nu som alltid av den lilla partivänstern som älskar att framställas som en stor och betydelsefull aktör inom socialdemokratin. Vilket den inte är. Givet den dagspolitiska dagordningen är frågan rentav om vänsterfalangen någonsin har varit så marginaliserad inom S som just nu? Socialdemokratin är en bred koalition mellan en rad olika intressen och företeelser. Att mellan dessa olika intressen fördela missnöjet någorlunda rättvist har varit partiets framgångsrecept. Medialiberalernas och partivänsterns gemensamma intresse av att förkrympa socialdemokratin till ett slagfält mellan höger och vänster är illavarslande.
2. Partipolitiskt är den stora motståndaren Sverigedemokraterna. Här står striden närmast på "liv och död". SD utmanar S allt hårdare i klassiska väljarbaser som LO och äldrekollektivet.
3. Invandringsfrågans S-lutande "vadvardetvisa"-falang tycks ha gett upp. På t ex ledarsidorna.se skriver redaktören Johan Westerholm "Nu passar omsvängningen. När det i praktiken är för sent att rädda partiet.".
4. Partiveteranerna - däribland den hedervärda och partilojaliteten inkarnerande Lena Hjelm Wallén vädjar öppet om att partiet ska "prata om något annat än invandring eftersom talet om invandring bara gynnar SD." En begriplig - men ack så fåfäng - vädjan. Varje parti med regeringsdeltagande ambitioner behöver tala om invandringen. Frågan är inte på låtsas; inte något illasinnat påhitt. Däremot är det viktigt hur man talar om invandringen. Här har S en stor förbättringspotential. Att tiga är dock inte guld.
5."Loppetärkört"-falangen får stöd av Aftonbladets ledarsida. Sidans redaktör Anders Lindberg föreslår (27/5) att S - eftersom det ändå är kört med regeringsbildandet i höst - ska safta på med miljardtunga löften till pensionärer och välfärd och med öka - klyftorna - anklagelser mot SD och M.
Mitt eget enkla råd till Stefan Löfven och andra mogna kvinnor och män i S-ledningen är att nöta på med en stil och politik i valrörelsen som skulle vara möjlig att regera på. Ett sådant uppträdande är det som i längden bygger respekt.