De fyra borgerliga partierna samlar ihop sig för att kunna föra en gemensam valrörelse under det i vart fall tidigare tämligen populära och gångbara namnet Alliansen. Det kan fungera. Vad som krävs är i så fall att alla de borgerliga partierna håller sig till vad vi kan kalla för "Kristerssons formel"; en talepunkt som moderatledaren lanserade i sitt tal som nyvald den 1 oktober: "Alliansen är mitt huvudmål. Det är i Alliansen jag vill samarbeta, samtala och kompromissa." Punkt. Håller sig alla fyra partiledare till denna handfull ord så kan det bli en valrörelse som inte helt domineras av frågan om de borgerliga partierna kan tänka sig att regera med stöd av SD: s nedlagda röster i riksdagens votering om statsminister efter valet. Vilket ju är en triggerpunkt för borgerlig osämja under valrörelsen.
Mer att läsa: Polisen behöver poliser.
Nyktert sett så är det Liberalerna med Jan Björklund som har störst risk/möjlighet att falla ur ramen och skramla med avhoppsvapnet. Kristdemokraternas politiska överlevnadschans ligger i att vara så pass nära M i tunga frågor att moderatväljare kan tänka sig att i alliansens namn rösta på KD. Centerpartiet är ett i grunden pragmatiskt och förhandlingsinriktat parti som under Annie Lööf mycket väl klarar av att hålla eventuella framtida regeringsbekymmer på armlängds avstånd. Liberalerna är mer "opålitliga"; om uttrycket tillåts. Detta är rimligt sett Jan Björklunds sista valrörelse som partiledare. Frågan är hur han vill gå till historien; som en lydig moderatvän eller som en frifräsande blockbrytare?
Mer att läsa: Arbetarkonservatism
Ambitionen med Kristerssons formel är hur som helst att försöka separera valrörelsen från ett ännu inte inträffat valresultat. Ta en sak i taget liksom. En valrörelse om sakfrågor och en eftervalsanalys om mandaträkning. Jag tror det vore bra för alla inblandade. Inklusive väljarna och inklusive Socialdemokraterna. Det finns allvarliga sakfrågor som är underdiskuterade inom partipolitiken. En reforminriktad valrörelse om Spara och Slösa, om kunskap i skolan, om trygghet och poliser och om stram invandring och skarp integration skulle kunna bereda vägen för vettiga regeringsförhandlingar - med eller utan Jan Björklund - efter valet.